Det värsta jag sett - ingen aktör rår på det här
TEATERDrömkvinnan av Han och LevineRegi: Jan de LavalI rollerna: Sofia Bach, Göran Forsmark och Jacob NordensonSagateatern, BodenMåndag 13 oktober
Foto: Fotograf saknas!
Och det är i precis samma ögonblick som Jacob yttrar öppningsrepliken; "Ursäkta, är ni måhända denna stjärts ägarinna?" till Rut som jag anar att teateraftonen kommer att ta en mycket obehaglig vändning.
När sedan trion brister ut i ukueleackompanjerad sång tillägnad en kvinnas ädla bakdel är jag övertygad. Det här är det värsta jag sett i en teatersalong på väldigt länge.
Ständigt väntar jag på den där förlösande vändningen när det visar sig att allt trams bara varit bländverk och något intelligent står att följa. Aldrig kommer den.
I stället väntar en än värre andra akt, med visor om harmynta horor, prutthumor och brösttafsande.
Herregud - alltihop är som om en svårt deprimerad film noir-regissör käkat hallucinogena svampar och bestämt sig för att göra buskis.
Jag försöker betvinga en obändig lust att sticka min blyertspenna i ögat för att på något sätt kompensera den själsliga smärtan med en fysisk.
Plötsligt tycker jag synd om skådespelarna på scenen, dessa tre vars tidigare arbete jag beundrat många gånger förr. De kämpar ju så infernaliskt hårt med detta monster till manus. De gör sitt bästa, fyller rollerna med sprudlande liv. Men till ingen nytta. Ingen aktör rår på det här.
Varför, Göran Forsmark? Varför?
Från dialogen från scenen - den hemska blandningen av platt humor och döda, långtråkiga partier med intetsägande inre monologer - sprider sig en gulgrön, gallaktig ångest som förlamar mig.
Jag vill ha tillbaka två timmar av mitt liv.
Så jobbar vi med nyheter