DigitalsÀnd dansfilm för kÀnselsinnena

30 meter under jord i en gammal reaktorhall dansar fyra personer - tvÄ döva och tvÄ hörande - till tonerna av vibrationer. Nu sÀnds "Vibragera" digitalt i Kiruna, med kirunasonen Marcus Baldemar som en av dansarna.

Foto: HÄkan Larsson

Kultur och Nöje2009-03-12 06:00
Den som har alla fem sinnen i behÄll kanske inte tÀnker pÄ hur vardagen ter sig om man saknar nÄgot av dessa. Men det Àr nÄgot som frilansande dansaren Marcus Baldemar frÄn Kiruna fÄtt uppleva. Han Àr en av fyra dansare som gör Riksteaerns förestÀllning Vibragera.
HÀr dansar tvÄ hörande dansare sida vid sida med tvÄ döva till tonerna av vibrationer.
- Vissa kallar det musik, fast jag skulle kalla det ljudbilder, sÀger Baldemar om de lÄgfrekventa tonerna som strömmar ur stora högtalare.
Ljuden i sig Àr skapade sÄ att de kan uppfattas med kÀnseln av bÄde hörande och döva. Detta Àr förstÄs praktiskt om man har tvÄ döva dansare pÄ scenen.
- Dilano och Chisato (Maritz och Minamimura reds. anm.) gĂ„r helt pĂ„ kĂ€nselimpulser nĂ€r de dansar, medan jag och Åsa (Lundvik Gustafson) ju hör ljuden innan vi kĂ€nner vibrationerna. Men nu mĂ„ste vi anpassa oss till deras rytm och gĂ„ pĂ„ kĂ€nsel vi med. Det har varit otroligt svĂ„rt. Jag har verkligen upptĂ€ckt hur otroligt mycket man förlitar sig pĂ„ hörseln, sĂ€ger Baldemar.

Under repetitionsprocessen har dövtolkar varit nÀrvarande, men dansarna har ocksÄ utvecklat ett eget slags teckensprÄk sinsemellan.
- Processen i sig har varit ganska speciell och grÀnsöverskridande och förhoppningsvis kan man se vÄrt arbete med att komma framÄt i arbetet Àven i förestÀllningen.
För Vibragera har i sig inte nÄgon direkt huvudhandling, menar Baldemar.
- Nej, jag skulle vilja sÀga att det istÀllet handlar om att den ska vara en upplevelse. Den Àr vÀldigt rörelsebaserad - vi dansar skiten ur oss helt enkelt, sÀger han och skrattar.
- Den Àr ocksÄ vÀldigt visuell med hjÀlp av projektioner, kostymer och scenografi. Dessutom finns ju kÀnselspektrat med i form av vibrationer, dÀr tonerna ska kÀnnas istÀllet för att höras. DÀrav blir inte döva utelÀmnade ur upplevelsen.

Vibragera Àr ocksÄ vÀrldens första livesÀnda dansfilm. Den sÀnds till flera digitalabiografer i Sverige, bland annat till Kiruna ikvÀll, men ocksÄ till dövuniversitetet i Washington.
- Det kÀnns som en jÀttehÀftig idé. Det som sÀnds kommer att redigeras live efter redigerarens tycke och det tycker jag Àr hÀftigare Àn om det sÀnds precis som det Àr.
Platsen dÀr danseventet tar vid i verkliga livet Àr en gammal reaktorhall som numera Àr nerlagd och tömd. 30 meter under jord ligger en ursprÀngd bergshÄla som tjÀnar som ny experimentell scen dÀr Àven en viss del publik ska kunna ta plats.
- Nu har den skrÀddarsytts för oss och det Àr verkligen speciellt, sÀger Baldemar.

Vibragera Àr en av hans första svenska förestÀllningar efter examen frÄn P.A.R.T.S i Bryssel. Tidigare under hösten har han dansat internationellt i förestÀllningar koreograferade av Andros Zins-Browne och David Zambrano.
- Vibragera kom jag i kontakt med genom min vÀn Martin Forsberg. Vi har kÀnt varandra lÀnge, fast inte i första hand genom dansen. Men vi brukar skÀmta om att jag har sÄlt in mig sjÀlv via ord snarare Àn handling under den tiden. Fast jag fick faktiskt visa arbetsprover innan jag blev aktuell för Vibragera, sÀger Baldemar och skrattar.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!