DripP! tar den rytmiska hårdrocksjazzen till nya höjder
KONSERTDripP!Kulturens hus, LuleåTorsdag 6 november
Foto: Pär Bäckström
Och kvällen till ära dedikeras första låten The Flat Country Danmark - det enda skandinaviska land som inte finns representerat på Music on Top-festivalen.
Det är en rytmiskt experimentell och ganska melankolisk låt. Ingenting sticker riktigt ut från något man hört innan, men å andra sidan känns de melankoliska färgningarna gedigna och vägjorda.
Den största behållningen i första numret är Ola Asdahl Rokkones på tenorsaxofon. Han behandlar instrumentet med sjudande glöd och lockar fram nya klanger som känns intressanta.
Helt annat ljud i skällan blir det däremot när DripP! ökar tempot efter en stund. Batteristen Jon-Eirik Boska drar igång ett kraftfullt reggaeton/soca-groove och resten av bandet hänger på. Plötsligt förvandlas den hittills rätt stillsamma jazzupplevelsen på scenen till ett flammande inferno av rytmer, harmonier och melodier.
DripP! blandar jazzen med funk, samba, soul och gud vet vad. Stommen i musiken blir trummorna - och vilka trummor sedan. Boska kan vara en av de mest lovande unga trummisar jag sett på väldigt länge.
Hela jazzkonserten lämnar lite samma känsla efter sig som när man varit på hårdrockskonsert - den där fysiska pulsen som vibrerar euforiskt i bröstet.
DripP!s jazz är just så fysisk, energisk och glädjefylld. Att den dessutom experimenterar fritt med det som finns till hands gör inte saken sämre. Det här är ett band att hålla ögonen på i framtiden.
Så jobbar vi med nyheter