Drömska resor i inre landskap

Diptyk brukar man benämna en altartavla med två motiv, som nödvändigtvis inte behöver handla om samma sak, men ändå har en slags "gemensam själ". Det sistnämna uttrycket är Petter Sundkvists, konstnärlig ledare för Piteå kammaropera, när han beskriver den nya föreställningen Diptyk.

- De två verk vi har valt känns just lite som en diptyk, två monologer och två inre resor, berättar han.
De två verk man har valt, som tillsammans utgör föreställningen, är Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire och Salvatore Sciarrinos Infinito Nero.
- Pierrot Lunaire skrevs 1912 och är ett väldigt centralt verk i musikhistorien. Det var på något sätt startskottet för den ensembleform som exempelvis Norrbotten Neo representerar i dag och dessutom skrev Schönberg in delar av Sprechgesang (talad sång) i partituret eftersom han ville förnya den gängse romanstraditionen. Hans tanke var att man skulle lyssna på musiken och texten på ett annat sätt. Men ironiskt nog så har just det sångsättet i dag blivit allt mer fastlåst i konventioner än vad romanssången någonsin varit, säger Petter Sundkvist.
Nu har Piteå kammaropera velat sätta sin egen prägel på stycket, och därför kommer det att sjungas av sångerskan Sofia Jernberg, som har sina rötter i jazzmusiken.

- Men vi är heller inte ensamma om att försöka göra något nytt av Pierrot Lunaire. Den isländska sångerskan Björk jobbade med ett enormt projekt kring det för några år sedan. Dock tror jag aldrig att det nådde ända fram, berättar Sundkvist.

Det andra stycket, Infinito Nero, kommer att sjungas av mezzosopranen Monica Danielson, som även stått för regin i föreställningen Diptyk och försökt koppla ihop verken till en helhet.
- Jag fick släppa det där med att ha en tydlig röd tråd som man är van att det alltid ska finnas. Istället har jag försökt ta fasta på texterna i verken. Till exempel Pierrot Lunaire består av 21 små sångcykler med väldigt absurda och mustiga texter - burleska och groteska fast ibland även romantiska - och påminde mig om drömmar. Våra drömmar nattetid har ofta inga verkliga kopplingar och de hoppar hit och dit utan förklaring. Infinito Nero handlar om en nunna på 1500-talet som satt alldeles tyst i sin cell under flera dagar tills hon plötsligt exploderade av ord medan medsystrarna antecknade det som kom ut. Jag tänker mig att det tillståndet påminner om drömmarna, fast i vaket tillstånd, säger Danielson.

Svante Grogarns scenografi knyter också ihop de båda verken till en helhet. Han har skapat ett drömskt rum som gjort för resor i de inre landskapen.
- Föreställningen öppnar för egna tankar hos publiken, säger Danielson.

"Ett allkonstverk", beskriver Petter Sundkvist Diptyk som.
- Det råder total samverkan mellan musik, sång, poesi, ljus och scenografi. Ofta inom opera reduceras musiken till en slags kompgrupp, men här är den ett kommunicerande kärl. Vi har placerat musikerna i Norrbotten Neo på scenen, så att de blir en del av drömvärlden, säger Petter Sundkvist.
Föreställningen har premiär i Piteå lördag den 16 oktober och kommer sedan att åka ner till Folkoperan i Stockholm. Därefter turnerar den i de fyra nordligaste länen.

Drömska resor i inre landskap

Två stycken om själsliga och drömska resor har blivit en opera. Piteå kammaropera presenterar "Diptyk - skuggornas röster", där Schönberg och Sciarrino möts under en stor, glänsande måne.