Dubbelt upp av nyskrivna diktsamlingar i länet
Förlaget Black Island Books med bas i Luleå fortsätter sin höstutgivning med två diktsamlingar. Den här gången är det Mona Mörtlunds och Peo Rasks tur.
Foto:
- När jag skriver börjar alltid processen med att jag får en bild av något och den här gången var det bilder av människor - kvinnor - från min uppväxt. Det var så lustfyllt att plötsligt minnas dem, för de är kvinnor som påverkat mig mycket.
Kvinnor har ofta en central roll i Mörtlunds skrivande.
- Jag känner mig ofta svältfödd på kvinnolivsgestaltningar. Det är väl däför jag skriver mycket om det, för det ger mig glädje.
Mona Mörlund debuterade 1986 med barnböcker. Sedan dess har det blivit dramatik för film och teater och en diktsamling innan Mörtlunds Mona.
Hennes rötter i Tornedalen och det faktum att hon är tvåspråkig har lett till att det blivit utgivningar både på svenska och meänkieli. Mörtlunds Mona är skriven på svenska.
- Jag får ofta frågan om vad det är som avgör vilket språk jag skriver på i böckerna. Jag tror att det avgörs av vilket språk jag börjar tänka på först, när idén tar form. Men att den här boken skulle vara skriven på svenska kändes ganska självklart. På 60-talet hade svenskan en så stark roll och det var i många avseenden en brytningstid. Man visste inte riktigt vem man var. Det fanns en strävan efter att vara svensk, men man var ju inte riktigt det. Och inte var man finsk heller. Det var först i slutet av 70-talet som det blev en annan tid.
Under många år har hon varit bosatt i Tornedalen, men nu har Mona Mörtlund flyttat till Luleå. Innan bodde hon också i Stockholm.
- Boende känns inte så dramatiskt nuförtiden. Man har ju lika bra kontakter i och med internet var man än bor, säger hon.
Peo Rasks diktsamling Kulturnyheterna blickar däremot inte tillbaka, utan riktar skarpa ögon mot samtiden. Titeln är lånad från tv-programmet och boken är också uppdelad precis som ett tv-program med påor, huvudnyheter och eftertext. En och annan bild finns också.
- Jag skrev den när det var som mest om kulturutredningen. Jag har längtat efter att skriva dikter med lite udd och satir - nästan som debattinlägg. Dagsversen måste återerövras, för nu behövs den mer än någonsin, säger han.
Sedan 1977 har han arbetat inom kultursfären som författare och förläggare och Kulturnyheterna är hans sätt att ta tempen på ett enligt honom, avsvalnande kulturklimat.
- Kulturen förlorar på något sätt rätten att vara sitt eget väsen. Nu ska den vara en massa andra saker och ge regional mångfald, sysselsättning och turism. Vilket är synd. Jag ser nämligen inte att kulturen skulle bli starkare av att anpassa sig.
Allt handlar heller inte om pengar menar han. Som självständig aktör ser han visserligen svårigheterna i att överleva när kulturinstitutionerna blir allt mer dominerande, men också synen på kulturarbetare måste förändras.
- Härom veckan blev jag erbjuden två biobiljetter för att komma och föreläsa om mitt arbete. Jag tackade nej, faktiskt. Vem skulle försöka något sådant med exempelvis en hantverkare? Nej, kulturen måste upprättas och få ett högre värde. I dag har kulturarbetare väldigt låg status.
Så jobbar vi med nyheter