Egensinnigt BCO

Det var en disparat musikalisk blandning som det bjöds på när Barnets Composer Orchestra framförde tre nyskrivna verk i Kulturens hus konsthall under onsdagskvällen. Tre verk från lika många kompositörer, en från varje land varifrån orkesterns musiker kommer ifrån.
Inledde gjorde svenska Sofia Jernberg med ett verk i tre satser, namnlöst i programmet liksom de två andra verken, fast med namngivna satser. Jernbergs verk är det av kvällens tre som är friast och minst genomkomponerat. Det är musik som man inte bör kategorisera i gränslandet mellan flera olika stilar. Hon är själv sångsolist men sjunger bitvis så nedtonat att det inte går att hör vad hon sjunger. Fast det är nog inte tanken heller. De tre satserna hör inte ihop direkt och det hela är så intrikat att det nog krävs ett antal lyssningar innan man kan bestämma sig vad det egentligen är man hört.

Mer lättlyssnad är då finske Ilmari Mäenpääs verk i fem satser. Verket är det mest klassiska av de tre och innehåller sopranen Virpi Räsinen som sångsolist i den nordiskt nationalromantiskt klingade musiken. I sista satsen spelar hon även fiol. Det finns något meditativ längtande i denna musik som tar tag i lyssnaren. Solistens briljanta framförande bidrar till denna känsla.
Efter paus bär det iväg till Norge och Håvard Lunds verk i en enda sats. Det blir med en film noir känsla. Musiken låter som om den skulle beledsaga en biljakt i en gammal deckarfilm från förr. Starka tonutbrott bidrar till detta. Här ingår förinspelat tal samt Sofia Jernberg som sjunger ordlöst och pratar.

Kvällens dirigent Jukka Myllys leder den annorlunda ensemblen med varsam hand under kvällens konsert. BCO är en egensinnig orkester som spelar egensinnig musik. Att så här direkt efteråt sammanfatta alla intryck låter sig inte göras. Egensinnigt får räcka.

Egensinnigt BCO

BCO, dir. Jukka MyllysKulturens hus, KonsthallenOnsdag kväll