Emellanåt blixtrar denna Romeo och Julia-historia till

2008 skriver vi året för interkulturell dialog och i samband med det sätter Riksteatern bland annat upp pjäsen Mot väggen som baseras på regissören Fatih Akins prisbelönta film.
I centrum står 18-åriga Sibel - vanligtvis livsglad och äventyrlig men som numera börjar känna sig allt mer trängd av sin kultur och sin konservativa familj.
Av en slump träffar hon den dubbelt så gamla Cahit - före detta rockmusiker; numera diskplockare, alkoholist och less på livet. I honom ser Sibel sin chans till frihet. Hon ber honom gifta sig med henne för att hon ska få en chans till ett självständigt liv och han går motvilligt med på arrangemanget.
Till en början lever Sibel och Cahit som syskon, om än grälsjuka sådana. Men efter ett tag börjar tillvaron förändras, tills plötsligt en dag när de båda finner sig förälskade i varandra.

Mot väggen är inte först och främst en berättelse om kultur, plikt och hedersvåld, utan en historia om en annorlunda kärlek som uppstår genom ren och skär medmänsklighet och viljan att förstå och kanske också läka sin nästa.
Dramaturgiskt sett är den oerhört filmisk; med scenuppdelningar, visuella effekter och mycket musik. Den tenderar tyvärr också att på filmiskt vis bli en aning för melodramatisk ibland.
Nästan två timmar utan paus är nog så mastigt, och det finns flera scener som skulle ha tjänat på att kortas ner. Men emellanåt blixtrar denna Romeo och Julia-historia till.