En biografi med gediget hantverk

BOKInga på PlattanAnn-Katrin TideströmCordia förlag

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2010-10-16 06:00
Inga Pagréus är diakon i Klara kyrka, och det vill inte säga lite. Här ställs hennes arbetsuppgifter på sin spets i och med att nästan alla de människor hon möter är väldigt utsatta. Det är missbrukare och kriminella, prostituerade, ensamma och brutna människor hon möter dagligen och det är hennes uppgift att se till att deras tillvaro blir en smula drägligare.
Hon kanske inte kan förändra deras liv, men det ljus hon sprider med sin livsglädje och tilltro till människans godhet har hjälpt många att själva vilja förändra livet. Och när de sedan tagit beslutet finns "Inga på Plattan" där, stöttar och entusiamerar, - vare sig det är med en kaffekopp och en pratstund, boende på kristen avgiftning eller en akvarellkurs.
Det är en enorm människokärlek läsaren får möta i Inga på Plattan. Inga Pagréus vågar se de personer som är vana att aldrig bli sedda och hon möter dem med värme och respekt. De blir viktiga som individer och klumpas aldrig ihop till en grå massa av företeelser som samhället helst vill sopa under mattan.
Och det är just Pagréus livsgnista och hoppfullhet som fångar läsaren. Men vi får också möta hennes personliga tro, som kanske är ett svar på hur hon orkat med sitt svåra arbete i alla dessa år.

Författaren Ann-Katrin Tideström medger i förordet till sin skildring av "Inga på Plattan", att hon först ställde sig frågande till varför hon skulle skriva den här boken. Men efter första mötet med Pagréus varma person ändrade hon sig.
"En krass realism och ett stråk av himlen" - så sammanfattar Tideström själv den historia hon återger.
Tideström har gjort ett gediget arbete, för det märks så väl att det ligger oerhört många timmar av samtal och intervjuer bakom de kapitel som blivit. Hon skriver genom Pagréus som får tala i första person, vilket skapar en känsla av närhet där Tideström ödmjukt klivit tillbaka och lämnat över rampljuset.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är så oerhört befriande med en författare som drar sig tillbaka och lyfter huvudpersonen istället för att själv ta plats i biografin, som blivit så vanligt på sistone där alla ska ha en kvarts berömmelse var.
Och nog märks det ändå att Tideström är en god författare. Hon har lockat de bästa berättelserna och de vackraste orden ur Inga Pagréus, och gett henne den enormt fina bok hon sannerligen förtjänar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!