Romanens titel är inte direkt lockande, Utredningen. Det låter torrt så det dammar och det är en absurd värld som läsaren får stiga in i. Huvudpersonen i boken är utredaren. Han har inget namn, bara titeln. Han skickas till en märklig stad för att göra en utredning om varför så många tar klivet av sig i stadens stora och fullständigt dominerande företag, Företaget.
Nåväl, det låter ju inte helt galet, men det är det. I denna stad finns egentligen inga riktiga människor, bara figuranter, inget vanligt hotell och inget annat som är vanligt. Allt är identitetslöst och utredarens uppgift är omöjlig. Han når aldrig fram till Företaget och dess ansvariga och han kan inte göra någon utredning. Hans uppgift blir omöjlig.
Inledningen är spännande, men historien kommer liksom ingen vart och blir för otydlig. Läsaren får ingen bild av vad det är för samhälle kring det anonyma företaget som mest tycks ha som uppgift att anonymisera människorna och behandla dem som pjäser i ett schackspel. Det är få romaner som inte innehåller något namn annat än på författaren på försättsbladet.
Philippe Claudel kanske har ambitionen att knyta an till den värld vi lever i, det där med globalisering och multinationella företagen diktatur, liksom den växande kontrollen av medborgarna. Men Claudel når inte fram, för det blir lite för skruvat och otydligt.
Historien slutar lika obegripligt som den började och då finns inte längre någon nyfikenhet kvar av var det skulle bära hän för denne utredare. Utredningen blev inte ens nedlagd, men det hade det här romanprojektet mått väl av.