Jag åkte skidor för första gången på tio år, i Alperna av alla ställen. Varför kunde jag inte bara åka en sväng på Ormberget? Jag var helt säker på att jag skulle avlida genom någon typ av olycka. Men efter några timmar hade jag tagit mig hela vägen från den spetsiga toppen och ner till den lilla skidorten, med endast ett fåtal planteringar av mitt ansikte i den blöta snön.
För att lättare kunna promenera till närmaste restaurang och få i mig lite mat lämnade jag skidorna under bilen. Men när jag återvände lite senare var skidorna borta!? Jag började fundera var kamerorna var placerade i parkeringshuset, om det fanns någon vakt, hur reseförsäkringen täckte, paniken var ett faktum. Tills dess att en liknande bil som vår, som stod parkerad ganska nära, körde iväg. Jag hade nämligen lagt mina skidor under fel bil. För jag är glömsk, och ganska förvirrad.Nu när jag kom hem var det dags att deklarera. Jag sätter mig ner med mina kontrolluppgifter från mina olika uppdrag under 2015, för jag har ingen lust att bli jagad med högafflar för någon obeskattad mandelpotatis. Jag försöker komma ihåg om jag har någon icke-skattad vinst på något konto utomlands, men kan inte komma ihåg någon.
Var det också glömskans fel som gjorde att Nordea hjälpte sina rikaste kunder att slussa miljarder ut ur landet utan att betala skatt? Det är ju lätt att glömma att alla vi tillsammans ska betala för den svenska välfärden. Ibland känns det ju som att allting kommer helt gratis. Att skatten på din mångmiljonvinst faktiskt kan betala vägar och lärarlöner, sjukvård och badhus, känns ju som lite långsökt. Sen så kommer frågan, varför ska du ens betala? Bankernas bokslut från 2014 visar att de gjorde en vinst på över 100 miljarder före skatt. Och om jag hade samma lön som Swedbanks vd, 13 miljoner, hade det säkert varit lättare att glömma tillgångar lite här och där. Jag tror inte att någon lämnas oberörd av den senaste skandalen. Vissa är mer upprörda än andra. Kanske handlar det om de personer som fortfarande hade någon typ av tillit till bankväsendet. Vi andra domedagsprofeter suckar bara och klämmer fram ett ”vad var det jag sa?”. Utan att känna oss speciellt nöjda över att vi hade rätt.
Den brutala skatteflykten och fulspelet som vi under de senaste dagarna kunnat följa live både på tv, radio och internet gör att andra problem verkar relativt små. Så som att Luleå kommun väljer att satsa 450 000 kronor på en konferens i Texas, samtidigt som de klubbar att stänga igen skolor på hemmaplan. Det lokala kan jag påverka vart fjärde år, men bankerna kan jag påverka varje dag, dock med min begränsade konsumentmakt. Det är inte mycket, men jag kan välja mellan pest eller kolera.
Så vad är egentligen skillnaden mellan glömsk och lömsk? En bokstav. Men en liten bokstav kan göra en stor skillnad. Att tappa bort skidorna gör jag för att jag är glömsk, men den som flyr från skatten är lömsk.