NÀr man kliver in i Lawino Marias lilla etta i PiteÄ möts man av doften frÄn rökelse och ljudet av instrumental musik. Det Àr hÀr hon kÀnner sig hemma - i fridfull lotusstÀllning pÄ mattan som pryder hennes golv. PÄ fönsterbrÀdan stÄr tvÄ stilenliga silverljusstakar, dekorerade med ett skimrande rosa tyg.
â Jag fick dem av mina vĂ€nner som en inflyttningspresent. De tyckte att de strikta ljusstakarna Ă€r en del av mitt liv och att jag Ă€r det fĂ€rgglada men kaosartade tyget, sĂ€ger Lawino Maria och skrattar.
Soffan har hon nyligen lyckats fÄ in genom ytterdörren, men det krÀvde lite beslutsamhet.
â Jag bestĂ€llde den för ett par veckor sedan. Den kom i bitar pĂ„ en pall för att den var för stor för att levereras genom dörren. Folk gick bara förbi samtidigt som jag stod dĂ€r ute och undrade hur sjutton jag skulle fĂ„ in den.
Framför den dÀr pallen av soffdelar tog Lawino Maria saken i egna hÀnder. Hon hÀmtade fickkniven, skar upp plasten som soffdelarna var inpackade i, cyklade ivÀg och köpte en skruvdragare och bar in varje del Ät gÄngen. 19.00 var det klart.
Lawino Marias pappa Àr frÄn Jamaica, och hennes mamma vÀxte upp i en liten by i den smÄlÀndska orten Rydaholm. Hon beskriver byn som ett idylliskt Emil i Lönneberga-stÀlle med ett fÄtal hus strödda runt backen.
â Det Ă€r en liten fridfull plats dĂ€r de smĂ„lĂ€ndska björkarna bara stĂ„r, blommar och dör. Min mamma kĂ€nde vĂ€l till slut att ingenting hĂ€nde dĂ€r. Hon Ă€r bibliotekarie i sjĂ€l och hjĂ€rta och fick en tjĂ€nst i Afrika dĂ€r hon arbetade med nĂ„got biblioteksprojekt. Det var Ă€ven dĂ€r hon trĂ€ffade min pappa. Hon bestĂ€mde sig för att flytta till honom i Jamaica och blev kvar i 20 Ă„r, sĂ€ger Lawino Maria.
1975 var Äret dÄ Lawino Maria föddes i Kingston pÄ Jamaica. DÀr bodde hon tills hon fyllde elva och sedan flyttade hon med sin mamma och sina tvÄ syskon till morförÀldrarna i SmÄland.
â Inte lĂ„ngt dĂ€refter kom pappa dit. Han började lĂ„ngtidsĂ„ka till Sverige vilket sjĂ€lvklart inte var sĂ„ lĂ€tt. NĂ€r han kom hit var vi svensk-jamaicaner och hade redan lĂ€rt oss sprĂ„ket. Pappa Ă€r en filosof som kan samtala om livet i timmar. Han kom liksom till en plats dĂ€r folk spelar ishockey och jobbar pĂ„ gummifabrik, och han kĂ€mpade och gjorde sitt bĂ€sta. I dag Ă„ker han mellan Jamaica och Sverige. Mina förĂ€ldrar har nog tagit definitionen av sĂ€rbos till en ny dimension, sĂ€ger Lawino Maria.
Lawino Maria beskriver sin familj som en skara av lÀshuvuden som alltid haft fallenhet för att studera. Hon menar dÀremot att hennes egen skoltid var kÀmpig, just pÄ grund av att hon alltid varit en kropp i rörelse.
â Jag har ocksĂ„ lĂ€tt för att lĂ€ra mig, men i skolan var jag tvungen att sitta ner och lĂ€sa i timmar â och det var svĂ„rt. PĂ„ Jamaica var det fattigt, och har du chans till en utbildning sĂ„ utbildar du dig. Jag vĂ€xte upp med gamla ideal som sĂ€ger att det bara Ă€r okej att vara sitt huvud. Problemet var att jag ville anvĂ€nda hela kroppen.
Innan studenten fanns ingen dans eller yoga i Lawino Marias vÀrld. Hon studerade naturvetenskap pÄ gymnasiet och berÀttar att hon aldrig varit sÄ lycklig som dagen hon tog studenten. Lawino Maria nÀrmade sig 20-ÄrsÄldern och trodde att hon var för gammal för att dansa. Tillslut insÄg hon att det inte fanns nÄgot att förlora. Hon bestÀmde sig för att flytta till HÀrnösand och gÄ en estetlinje pÄ folkhögskolan.
â LĂ€raren som tog in mig pĂ„ skolan var till en början lite ifrĂ„gasĂ€ttande. Hon undrade varför hon skulle ge mig en plats dĂ€r, och jag svarade âJag vet inte hur, jag vet inte nĂ€r. Det enda jag vet Ă€r att jag ska dansaâ.
Och sÄ blev det. Hon sökte sedan till en danshögskola i Stockholm och kom till sista uttagningen.
â DĂ€r tyckte en lĂ€rare att jag behövde bli mer kroppsmedveten, vilket Ă€r orsaken till varför jag sökte mig till yogan. Jag hade lĂ€st ett reportage om nĂ„gra coola mĂ€nniskor i Nike-klĂ€der som trĂ€nade i en kĂ€llare vid Odenplan. Jag gick dit och blev fast i yogaformen ashtanga. Det hĂ€r var innan yoga hade blivit âen grejâ i Sverige.
En annan lĂ€rare pĂ„ danshögskolan sĂ„g Lawino Marias potential och skickade henne till New York. Hon kom dit utan boende och hamnade till slut hos en katolsk nunna i East Village. DĂ€r stannade hon i fyra Ă„r tillsammans med tre andra danstjejer och en katt. Lawino Maria ser tiden i New York som den absolut vĂ€rsta, jobbigaste, men samtidigt â som den allra bĂ€sta.
â Jag kom dit för att göra det jag ska göra - att dansa. En bruten tĂ„ hade jag ocksĂ„, men jag trĂ€nade balett och modern dans varenda dag Ă€ndĂ„. Dansskolorna dĂ€r hade hög disciplin och om nĂ„gon gjorde fel fick alla börja om. Kroppsidealen sa att man var âför tjockâ, men jag vĂ€grade anpassa mig till dem eller gĂ„ pĂ„ nĂ„gon diet.
Lawino Maria berÀttar sedan om hur yogan blev hennes lÀra om livet. Det Àr en trygg plats dÀr hon ser pÄ sig sjÀlv och verkligheten ur ett annat perspektiv. Hon har börjat lyssna pÄ sig sjÀlv och pÄ vad hon vill. Nu kÀnner hon att det Àr i PiteÄ som sÀcken hÄller pÄ att knytas ihop. Hon kom till staden 2007 efter att ha övertygats av en nÀra vÀn.
â Hon Ă€r hĂ€rifrĂ„n och vi brukade prata med varandra i telefon. âSka du inte flytta till Norrbotten? Jag tror verkligen att du skulle trivas hĂ€râ brukade hon sĂ€ga. Jag Ă„kte hit för att hĂ€lsa pĂ„, och nĂ€r jag kom till Kallax tĂ€nkte jag bara âWowâ. Gammal sjöbotten och barrskog â hur kan man inte trivas hĂ€r?
Sedan flytten till PiteÄ har Lawino Maria Àven hunnit med att vara pÄ Island. I behov av att koppla av tog hon en chansning och Äkte dit utan att veta nÄgot om landet. En telefon och ett nummer till kvinnan hon skulle bo hos var det enda hon hade med sig nÀr hon stod dÀr pÄ Reykjaviks flygplats.
Under tiden pĂ„ Island badade hon i varma kĂ€llor och undervisade en yogasekvens som hon kunde i sömnen. Ett och ett halvt Ă„r senare vaknade hon en morgon och insĂ„g vart hon ville vara. I PiteĂ„ â och i dag Ă€r hon tillbaka med nya lĂ€rdomar i bagaget. Hon lĂ€ser till hĂ€lsovĂ€gledare pĂ„ distans och har nyligen börjat arbeta som personlig assistent. Dans- och yogaklasser hĂ„ller hon i dĂ„ och dĂ„, men vĂ€ljer att fokusera pĂ„ sig sjĂ€lv i första hand. Hon menar att skolans och samhĂ€llets normer hindrar mĂ€nniskor frĂ„n att vara egna individer. Lawino Maria vill vara en fri rörelse i det hon gör.
SÄ lÀnge hon tar sig till mÄlet.
â Tidigare lyssnade jag inte pĂ„ mig sjĂ€lv. Jag ryckte in och undervisade i dans tills jag körde mig sjĂ€lv i botten. Jag har varit och hattat runt överallt, men det Ă€r hĂ€r jag hör hemma. Om jag bara skulle frĂ„ga mig sjĂ€lv vad jag vill göra, dĂ„ Ă€r svaret â att dansa lite nĂ€r jag vill, och lĂ€sa. SĂ„ nu gör jag det.