En intim tillbakablick

När Kalle Westerdahl skulle skriva en humoristisk tillbakablick om sitt liv upptäckte han att det roligaste i tonåren var inte han själv - utan hans pappa.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2008-10-17 06:00
Kalle Westerdahls teatermonolog har fått titeln Man i djungeln efter en roman som pappa Westerdahl en gång fick sina söner att läsa. Undertiteln till föreställningen är Rebellen från Täby, ett uttryck med glimten i ögat.
- Alltså, jag och min kompis Simon kände oss verkligen som rebeller när vi drack folköl och tjuvlånade föräldrarnas bil på nätterna. Fast rebeller från...Täby?, säger Westerdahl och skrattar.
Man i djungeln är något så "jätteläskigt" som en föreställning där Westerdahl utmanat sig själv att stå alldeles ensam på scen och berätta. Mest om sin uppväxt och minnen som kommit att forma honom.
- Ska man stå på scenen ensam i en timme så måste man ju prata om något som man är engagerad i. Och jag tycker att det är roligt och rätt skönt att titta tillbaka i livet. Det är ganska intimt hela tiden, men det blir aldrig privat eller geggigt. Det finns en slags distans inbyggd som gör att fler kan känna igen sig i det jag berättar, säger Westerdahl.

Det är anekdoter från så vitt skilda ämnen som polisbeslagtagna bilar, nattliga äventyr, föräldrafria fester och en brasilienresa. Men den gemensamma nämnaren är pappa Westerdahl.
- Det handlar mycket om honom, alltifrån mina tonår till hur vi har det i dag. I en av de första recensionerna monologen fick kallade skribenten honom "ett fadersmonster av mytologiska mått". Åh, neeeeeej! Jag hade ju inte riktigt berättat för honom hur pass mycket han faktiskt förekom i föreställningen, och på något sätt hade jag väl trott att jag skulle komma undan med det eftersom han bor i Skåne nu. Så jag fick ringa upp och försöka förklara. Han tog det rätt lugnt, skrattade och sa; "du har all rätt att göra vad du vill med dina upplevelser".
Det allra mesta i föreställningen är roligt. Men det finns också en hel del allvar instoppat mellan skratten.
- Det är ju så att man försöker göra så gott man kan när man är tonåring, och även när man är vuxen. Men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig, för ingen är ju perfekt. Och därför kommer också en del mörkare stråk där man kommer att förstå att allt inte var helt korrekt hela tiden.
Man i djungeln är säkert något för alla de som vill minnas tillbaka till åttiotalet. Eller överhuvudtaget minnas sina tonår. Men här finns också något för de yngre i dag.
- Jag var i en skola och spelade i går och det var fantastiskt roligt. Det kändes som om jag var mitt i en rockshow!

Fotnot: "Man i djungeln" spelas i Arjeplog 20/10, Luleå 21/10 samt Älvsbyn 22/10.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!