Mitt förhållande till konceptet ”VIP” är ansträngt, för att inte säga rent dysfunktionellt. Att acceptera den lilla plätten på en klubb eller krog som en annan än resten av klubben är ett tyst medgivande till segregationen mellan rika och fattiga eller mellan ”snygga” och ”fula”. Festen dör ofta i VIP-sammanhang eftersom någon inte blir insläppt och suger musten ur gruppdynamiken.
Men, det här är samtidigt en VIP-vurmande-värld och jag lever bara i den. Det är alltid en dålig idé, men av någon anledning känns det alltid ”lika bra att testa”.
Nu går jag nästan aldrig ”ut” längre, men flera år av supande har ändå lett till kontakt med VIP-områden. Oftast har jag ljugit, myglat och smitit in med jacka för att slippa garderob. Men jag har varit där. Här är en kort guide till olika städer och deras VIP-behandling.
Göteborg: Närmast jag kommit ett VIP-sammanhang i ”Lilla London” är köket till klubben jazzhuset. En plats som i mitten av 00-talet var en hub för Nöjesguidens Göteborgsredaktion när band som Tough Alliance var coola. Inslussad genom en svängdörr, ledd genom köket och ut till en trappa där cigaretter gick att avnjuta i en atmosfär ett snäpp mindre vidrig än i det skabbiga rökrummet.
Ah VIP, tänkte man, och rökte.
New York: Jag såg nyligen Yung Lean på Webster Hall och förärades ett litet VIP-armband i tjänsten. Det var naturligtvis en helt annan grej. USA är landet som skapade VIP och både utsikten och ljudet var bättre på den avspärrande flygeln. Den kom också med en egen toalettvakt som torkade ringen efter att varje fyllo gjort sin grej, vilket smutsade ned VIP-stämningen en del...
Luleå: Jag har aldrig sett ett VIP-område i Luleås uteliv, men det finns VIP:s. Även kända som ”hemvändarkungar” frekventerar de uteställen kring påsk och mellandagar för att berätta om provisionen på sina innesäljarjobb. Det var förmodligen en riktigt kung som bjöd mig och mina kompisar på kannor med Pina Colada för tio år sen. Alla spydde och en hamnade i fyllecell. #VIP
Stockholm: Det ökända Spy bars VIP-rum är ett trångt helvete där man bli utskälld av Mange Schmidt om man inte sköter sig. Där har jag aldrig varit utan att välsignas av någon mer värdig person.
Det har också hänt att jag fått ”gå förbi repen” på nöjespalatset Berns. Ibland även till den nedre ”källaren” och de inre katakomberna med ett mindre rum som anses ännu ”vippigare”. Utan sällskap har jag varit chanslös. En gång svalde jag alla vuxenpoäng och försökte smita in. Utslängd direkt.
Cannes: Under filmfestivalen anordnas några av de fetaste festerna med de öppnaste barerna. Rick Ross, Kanye West och Rihanna festar på yachter i Cannes. På plats som journalist innebär nattlivet något av en begränsning till svettiga ”mingel” i lägenheter som liknar konferenslokaler och den klassiska förnedringen att bli nekad inträde om man har sneakers. En natt lyckades jag och min fotograf nosa rätt på Diplos DJ-set, men den idiotiska twerkfesten ersattes snart av eldslukar-striptease till soundtracket från ”Matrix Reloaded” och ölen kostade 70 spänn flaskan. Längs croisetten finns också en hel klubb som heter ”VIP ROOM”, vilket förmedlar rakt motsatt budskap till vad ett VIP-rum faktiskt är. Jag försökte gå in och blev mottagen av en vakt som ledde mig genom kön, förbi entrén och ut igen längre upp på gatan.