Det är tredje gången som klasskamraterna som gick Capellagården för åtta, nio år sedan som är Carl Malmstens skola för gestaltande konsthantverk ställer ut tillsammans.De har olika sätt och uttrycksformer att närma sig konsthantverket med deras föremål kompletterar varandra. Gustav Bolin är född i Värmland men bor i dag i Norrköping och jobbar som bibliotekarie på ett universitetsbibliotek och ägnar sig åt konsthanverket på sin fritid. Han tror bestämt att hans intresse väcktes för att hans mamma som är konstnär drog runt Gustav och hans syskon på gallerier när de var små.
–Mina syskon håller också på med olika konstarter och keramik var ett område som ingen annan lagt beslag på. Man slipper då jämföra sig med någon annan i familjen. Jag gillar keramik. Det är väldigt taktilt och vackert, säger Gustav Bolin.
Västerbottningen Carolina Linné med barndomsrötterna i Hällnäs fastnade för leran efter att hon praktiserat hos en keramiker när hon gick bildlinjen på Sigtuna folkhögskola.
–Jag har även bott två år i London och gått ett bra keramikprogram.
Båda har väldigt olika stil på sina keramikföremål i vitt med få bruna inslag som placerats i egna grupper men även satt ihop till en gemensam grupp.
Gustav gillar att jobba med serier som finns med som strandlinjen i vitt stengods och funtar också i stengods med kraterglasyr på utställningen.
– Jag brukar börja i en bruksgodsform och sedan övergå till mer skulpturalt och karaktärer. Funktionerna försvinner lite grann och formen blir viktigare, säger han.
Inom keramiken vill man göra den perfekta koppen, men utställaren har här utforskat den i olika dimensioner och storlekar.
–Tanken har varit att jobba med någon slags abstrakt strandkant vilket blivit en lek med koppar och perspektiv på samma gång, säger Gustav Bolin.
Hus, berg och stolar är klassiska former som Carolina uppskattar.
–Att kunna ställa ut saker som finns i vardagen tillsammans som bildar små scenografier. Jag gillar också att se vad som händer om föremålen byter plats.
Den långa arbetsprocessen som keramiker är en del av charmen i skapandet liksom överraskningsmomentet vid bränningen.
–När det kommer ut från ugnen kan det bli något annat än vad man tänkt sig, kanske bättre ibland, säger Carolina Linné.
–Man blir ofta glad men även besviken ibland. Man får lära sig leva utan kontroll när man håller på keramik, säger Gustav Bolin.
Ingen av dem vill eller tror de kan försörja sig enbart på konsthantverket.
–Om man vill försörja sig på konsthantverk kanske man lätt hamnnar i en situation där man producerar saker som man inte vill göra för att man hittat en storsäljare.
–Jag vill ha ett arbete där jag försörjer mig så kan jag göra exakt vad jag vill i keramikväg i verkstaden jag hyr. Då behöver jag inte fokusera på att klara dagskassan, säger Gustav Bolin.
I dag arbetar Carolina halvtid som florist och resten med skapandet.
–Det är ganska skönt att ha ett jobb, för jag jobbar ensam i min verkstad hemma. Efter jul ska jag hyra in mig i en kollektivverkstad där jag får tillgång till större ugnar som jag inte har råd med själv, säger hon.
Slutligen vitt, var det medvetet?
–Nej, färgen var en ren tillfällighet. Jag har jobbat med väldigt färgstarka saker tidigare, säger Gustav Bolin.