Jag fyller snart 30 men har fortfarande bara haft betald semester en gång i mitt liv. I år var första året som jag, likt Homer, accepterade att det mest troligt aldrig kommer att hända igen. Såvida jag inte lär mig ett faktiskt yrke.
Som stillasittande journo är ju mitt jobb oftast en lyxtillvaro och Sommaren 2015 har ändå slagit rekord i sämsthet vad gäller väder, rasism och mycket annat. Men det är faktiskt exakt lika inte-kul att jobba på sommaren trots att vädret och alla andra suger.
Snarare innebär sommar extra mycket stress. Förskolorna stänger och jag måste försöka ge mitt barn ett magiskt sommarlov utöver det obligatoriska tak över huvudet, föda och Bolibompa. Umgås med mina vänner? Ja det är förstås en slags semester, men en grej som ingen berättar om att få barn är att man förlorar 90% av sitt sociala umgänge. Folk slutar helt enkelt höra av sig. Antagligen för att de tror att man ”inte har tid”. Oftast har de rätt.
I mitt läge gäller det alltså att skapa sin egen semester. Som att käka på grillen en dag när man inte är bakis, somna i soffan med kläderna på. Såna saker. Jag brukade unna mig ett par minuters meditation framför snacksen på Konsum, när jag gick och handlade själv. Men det är en ritual som har tappat charmen.
Min närmsta semesterupplevelse var hemma under en helg när resten av familjen besökte svärföräldrarna. Jag hade tre dygn på mig att spela Grand theft auto online. Jag blev åter igen förälskad i den enorma världen, det fria strosandet och känslan av att krossa en spelare på andra sidan atlanten mot motorhuven av min bil.
Sedan har det fortsatt under hela sommaren. Varför ”bada” i minusgradigt vatten när jag kan lägga 50 lax på att guldmåla min Zentorno supersportbil?
Varför ”gå ut” när klubben är ett vuxendagis med pingisbord när jag och min granne Tim kan supa oss så fulla att vi inte kan gå, bli utslängda från strippklubben och börja slåss med trasiga glasflaskor utanför?
Varför ”ta körkort” om jag inte ens har råd med bil, när jag kan cruisa runt i ett soldränkt Los Santos i en bepansrad pickup?
Varför, indeed.
Till skillnad från de flesta andra spel har GTA alltid handlat om pengar, och ju bättre jag blir på att ackumulera kapital i spelet desto sämre verkar jag bli på att göra det i verkliga livet. Ett kvitto på mina über skillz, skulle man kunna säga. Vad ska jag göra med alla cash? Well, likt en prepubertal flicka har jag extremt roligt åt att klä upp min gubbe i olika outfits. Tusentals dollar spenderas på hallickjackor, halstatueringar, diamantkedjor och märkessneakers. #Baller.
Jag recenserade GTA för Aftonbladet när det kom för ett par år sedan, och skrev att det var bättre än verkligheten. Nu kan ju verka som att jag mer och mer tappat greppet om just den fysiska världen till förmån för en vålds och kapitalfetischistisk tamagotchisimulator. Men för att behålla någon typ av kontakt med brukar jag lyssna på podcasts i mina apple-snäckor, varefter jag tar på mig mina feta gamerhörlurar så att jag också hör ljudet i spelet.
Och det var mitt sommarlov.