Det är om de 45 första åren i hans liv som boken handlar och ingen historisk faktabok,
i stället en roman byggd på verkliga händelser. Att Marie-Louise Steiner valde just Lars Levi
Laestadius för romandebuten kanske förvånar, född som hon är i Rom och bosatt i Skåne.
- Jag bodde sex år i Norrbotten, från 1990 till 1996, och kom då i kontakt med laestadianismen. Jag blev intresserad, gick på en laestadiansk gudstjänst, fick vara med om hela det där fantastiska med bekännelsen.
Men det är inte om förkunnaren som hennes bok handlar, i stället om andra sidor hos Laestadius, de som inte kommer fram i den endimensionella världen.
- Jag skriver om det han gjorde före väckelsen. Han föddes år 1800 och han levde i 45 år före väckelseperioden och den pågick ju bara i tio år. Så kort är väckelsen och så långt var hans andra liv. Alla har skildrat just väckelsen, men inget om hans liv före den.
En roman och då är den naturliga frågan hur mycket Laestadius det är i boken.
- Det är min Laestadius jag skriver om, men romanen är uppbyggd kring verkliga händelser. Sedan har jag fått forska i hur det kunde ha sett ut i ett prästhem i 1800-talets Norrbotten. Det var fattigt men där fanns säkert lite religiös och lite botanisk litteratur.
Och det är som botaniker Lars Levi Laestadius blev ett stort namn, också internationellt.
- Han var definitivt en framstående botaniker när det gäller lappmarken. Linné vistades tre månader i lappmarken, Laestadius ett helt liv och han gjorde ett grundjobb. Hans material skickades till vetenskapsakademien i Paris och han var en av de första svenskar som fick franska hederslegionen. Den satte han på sin skabbiga hundskinnsrock som han också bar när han predikade, säger Marie-Louise Steiner.
Laestadius hade ambitionen att bli en vetenskapsman och för det var han beredd att gå över lik, visserligen de sedan länge döda. Han deltog i nattliga uppgrävningar i smyg av gravar och insamling av skelettdelar, som sedan kunde hamna i andra länder.
- Det var så på den tiden och det låter hemskt i våra öron. Han drömde om att bli en känd vetenskapsman och ville vara andra vetenskapsmän till lags. Därför hade han nog inga betänkligheter, åtminstone har jag inte funnit några belägg för det.
Det hämtades kranier inte bara från norrbottniska gravar, också från andra världsdelar. De mättes och de jämfördes.
- Det var som dagens genetiska forskning. Kanske kommer vi i framtiden att tycka lika illa om den, säger Marie-Louise Steiner.
Hon är entusiastisk inför personen Lars Levi Laestadius, kallar honom för "en rolig gubbe" även om han som präst deltog i gravplundring.
- Han var en så speciell person, hade hela spektrat av vad en människa kan vara. En människa som kämpade med inre och yttre demoner. Ständigt i clinch med så många andra, ständigt i strid.
Så det blev en bok om den andre, inte om den religiöse förgrundsfiguren vars förkunnelse fortfarande lever efter över 200 år. För honom har det inte funnits plats.
- Nu ska människan vara entydig. Om det blir för många sidor blir det svårare att hantera. Laestadius hade för många sidor och det har bara funnits plats för en, säger Marie-
Louise Steiner.