En roman om kärlek, sorg och Luleå

Hans Olov Ohlson, eller "Hantis" som han kallas, fyller snart 63 år och är en välkänd profil i Luleå. Det är därför knappast en slump att han låtit sin romans huvudperson, Alf Lahndén, vara en man i nästan identisk ålder, som levt hela sitt liv i just Luleå.

Men "Sånt som händer" är absolut ingen självbiografi.

– Nej. Den här personen har just förlorat sin hustru Marit och dessutom tvingats till förtidspension. Det gör honom ensam och vilsen och ger honom mycket tid att tänka och att söka saker i flera avseenden, säger Ohlsson.

När han ska beskriva sin debutroman kommer inte svaret direkt.

– Den är nog lite svårbeskriven som genre. Det är definitivt ingen deckare, utan mer en roman som spretar åt olika håll. Den är helt realistisk, egentligen ganska vardaglig, även om den innehåller några dramatiska händelser.

Framför allt är det en historia full av Luleåmiljöer, där en mängd verkliga personer finns med.

– Men inte med namn. Alla namngivna personer i boken är påhittade. Men många icke namngivna går nog att känna igen, säger han.

Att "Hantis" Olsson väljer att presentera sin bok på ett så udda ställe som lusthuset som ligger längst ute på en pir vid Skurholmsfjärden i Luleå är ingen slump.

Det framgår tydligt när han tar sin färska bok och läser ett nyckelstycke ur boken:

"När han en knapp halvtimme senare hade klarat av etappen förbi Malmudden och passerat järnvägsövergången vek han av ner mot stenpiren. Han såg att det också nu stod en rödklädd person vid det öppna lusthuset. På vägen ut var han noga med att undvika de värsta fläckarna av fågelskit.

Några meter innan han hunnit fram stannade han till. Det slog honom plötsligt att från den här utstickaren i fjärden kunde han med sin blick panorera förbi de platser där det mest väsentliga i hans liv hade utspelat sig. Alla områden där han levt sitt liv i stan låg inom hans synfält. Runt den stilla fjärden fanns världen där han levt sina snart 64 år, undantaget studentåren i Umeå, då han ändå regelbundet återvände till sitt föräldrahem på Skurholmen.

Det kändes storslaget att tänka på platsen som mittpunkten av hans värld, men samtidigt blev han beklämd. Han insåg hur begränsat hans liv hade varit."

– Det är en historia om kärlek, sorg och saknad – och om att leva sitt liv i Luleå, säger Ohlson.

Just området kring Skurholmsfjärden är under ständig förändring. På andra sidan sjön pågår stora arbeten med att bygga en ny park och på höjden syns de nya höghus som gett Luleå en ny profil.

– Det är en lite lustig detalj. I boken träffar Alf en kvinna som bor i de nya höghusen. Själv bor han på Östermalm, lite oklart var. Och för ett halvår sedan, efter att jag skrivit boken, flyttade jag själv till Östermalm. Det skulle kunna vara i just hans lägenhet. En lite rolig slump, där verkligheten följer fiktionen.

Bland alla miljöer från Luleå är det dock en som är viktigast: altarskåpet i Gammelstads kyrka. Den har en helt central roll i berättelsen, säger Ohlson.

– Altarskåpet ville jag tidigt ha med. När man funderar på sin stad, vad man vill berätta och vad som finns, kom jag fram till att det 500 år gamla altarskåpet är en av de finaste klenoder vi har.

Altarskåpet byggdes i Antwerpen omkring 1520 och kostade enligt historien 900 mark silver, en jättesumma som lulebönderna ska ha betalat kontant.

Huvudpersonen Alf återkommer flera gånger i boken till altarskåpet och dess mysterier.

– Bland annat finns ett sigill på baksidan från en avhuggen hand, som var symbolen för de hantverkare som gjorde skåpet. Den avhuggna handen återkommer på flera ställen i boken.

Vilket ger en vink till den dubbelbottnade titeln "Sånt som händer".

Är detta en bok främst för lulebor?

– För lulebor kan det nog vara roligt att känna igen miljöer som är beskrivna. Men själva historien är mer allmän. För de som inte är lulebor är ju inte miljön poängen. Det är historien om en man som arbetat som byråkrat åt kommunen i hela sitt liv, som blir lämnad ensam och utan jobb. En person som måste gå vidare och hans funderaringar som man kanske har när man är i den åldern. Till stora delar är boken väldigt vardaglig.