Konstrundan föddes i Skåne för 43 år sedan och är Skånekonstnärernas viktigaste dagar. Under påskhelgen drar flera hundra tusen konstvänner Skåne runt för att titta in hos bildkonstnärer och konsthantverkare som öppnat dörrarna för allmänheten. Det finns ingen officiell statistik, men enligt Sydsvenska Dagbladet säljer Skånekonstnärerna konst för minst 50 miljoner kronor under dessa dagar.
För Skånes konstnärer har Konstrundan blivit huvudinkomstkällan. I Nordvästra Skåne kunde bara var tionde medlem i den arrangerande föreningen leva på sin konst innan Konstrundan gjord entré. Nu lever varannan konstnär på sin konst.
Succén i Skåne fick efterföljare och i Norrbotten firar Konstrundan nu tioårsjubileum. I år är konceptet annorlunda med en tjuvstart redan i går, fredag. Det blev dock ingen fredagsrusning till de 40-talet konstnärer från Karesuando i norr till Öjebyn i söder, åtminstone inte till de konstnärer som NSD besökte de första timmarna på fredagen.
Sandnäset är den speciella konstnärskolonin under Norrbottensrundan med tio utövare inom olika konstriktningar. De håller öppet i två gårdar i den vackra byn på södra sidan av Lule älv.
Hos Jette Andersen träffade vi Birgitta Linhart, som klätt in Andersens ännu vägglösa vedbod med papper. Hon bjuder på en performance med papper och tuschpenna.
- Jag ritar ett träd uppifrån med en människa som kramar om trädet. Det blir olika varianter på det temat, säger hon och börjar rita ett nytt motiv utifrån grundidén i anteckningsboken.
Birgitta Linhart arbetar vanligtvis som stenkonstnär, men gillar att göra konsten som performance, inför publik även om det är lite nervöst.
- Titta hur jag darrar på handen nu när ni ser på! Att utsätta sig för en publik ger näring åt den egna utvecklingen. Det är också roligt att lyssna på vad folk tycker om det man gör.
I Jette Andersens gårdshus finns verk av Sara Edström, målningar av tre vänner och som hon även skulpterat. I ett rum intill har fotografen Erik Holmstedt täckt en vägg med inramade bilder av brunna bilars bakdelar. Det är inga svarta vrak, de speglar i stället dygnets naturliga färgskiftningar, gatlyktor och bilstrålkastares ljus.
Utanför gårdshusen har Jette Andersen ett trädgårdsland och i det spirar arbetshandskar.
- Jag kallar det för Mödan. Arbetshandskarna har använts i arbetet med den här gårdens jord, säger hon om installationen.
I granngården hos Jatte Eriksson är den gamla ladugården utrensad och fylld av målningar och fotografier. Där finns Jattes egna egenartade figur Den ryske punkaren som dyker upp i olika typiska norrbottniska miljöer.
I grannbyn Avan håller Brittlouise Landfors öppet i sin lilla svarta timrade stuga. Mitt i stugan hänger en installation med namnet Masstart.
- Det är spermier, säger hon om den maskliknande keramik som dinglar under takbjälkarna.
I stugan finns också målningar och skulpturer i stengods. Intill stugans bro står en prydlig rad gjutna skor i två färger. De blir som en uppmaning för besökaren att ta sig skorna innan inträdet i stugan.
Men så många besökare har det ännu inte blivit hos Brittlouise Landfors. Konstrundan i Norrbotten ligger ännu en bit efter Skånes.
- Förra året kom det 80 besökare. Det är roligt att prata med vanliga dödliga människor om konsten, säger hon och hoppas på anstormning av lördagslediga.
Jo, i dag lördag fortsätter Konstrundan och med bussning av besökare från Luleå, i två rutter bland kustkonstnärerna. Norrbottens län är så mycket större än Skåne och för stort för en hel runda.