En salut för märkesåret

Efter flera år gav det hårda arbetet resultat. Med många försålda exemplar kunde Nederluleå hembygdsföreningen äntligen ta klivet och ge ut boken "I krigets spår 1809-2009" som beskriver hur Norrbotten påverkats och än i dag påverkas av händelser 200 år tillbaka i tiden.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2008-11-18 06:00
Nästa år firar Sverige 200 år av fred. Eller rättare sagt; det är 200 år sedan någon egentlig krigshandling förekom på svenskt territorium. Men "firar", brukar man inte säga i militärkretsar.
- Nej, man säger att man hyllar ett märkesår, berättar författaren Kjell Lundholm som skrivit I krigets spår 1809-2009.
Anledningen är nämligen att kriget som avslutades 1809 ju egentligen innebar att Sverige fick avstå stora delar till grannlandet i öst - Ryssland.
- Vilket innebar att det här kriget var lite "skämmigt" för Sverige. Därför har det heller inte skrivits särskilt mycket om det. Egentligen är det bara vi norrbottningar som skrivit, och kanske för att det var vi som drabbades mest. Den här boken är för resten av Sverige - de som inte vill kännas vid det som hände, säger Björn Fredriksson som också deltagit i bokprojektet.

Bakgrunden till kriget hade sitt ursprung i den europeiska stormaktspolitiken. Och om det, och själva kriget, handlar en fjärdedel av boken. Resten handlar om vad som kom efteråt.
Den nya gränsen drogs hastigt och lustigt - och framförallt godtyckligt - av den ryske tsaren längs torneälven. Beslutet skulle komma att få stora konsekvenser för Norrbotten.
- Det innebar att Tornedalen - ett gemensamt språk- och kulturområde - klövs mitt itu. Än i dag ser vi konsekvenser av det, till exempel byråkratiskt krångel när en person är bosatt i ett land medan ägor finns i det andra landet. Och brobyggen - på vilken sida ska momsen betalas? säger Lundholm.
Men inte minst fick kriget konsekvenser för människorna.
- Attentatet mot Flamman är ett konkret exempel på hur "rysskräcken" levde kvar länge, säger Lundhom och visar en bild ur boken som föreställer monumentet över tidningshuset som försvann.
- Min egen mormor berättade en del om hur det var, fast när jag var barn förstod jag inte hur dubbelbottnad situationen var när ryska soldater befann sig i länet. Samtidigt som folket tyckte att dessa soldater var förfärliga så tyckte man också synd om dem när de svalt. Många gav mat åt fienden av ren medmänsklighet, berättar Lundholm.

Längs kusten i Norrland fanns många ryska soldater utposterade.
- Vi var ett ockuperat land från mars 1809 till oktober. Ryska trupper fanns överallt, man tillsatte förvaltningar under rysk hatt och den ryska valutan gällde parallellt med den svenska, berättar Lundholm.
Så freden 1809 innebar både ett nederlag och en stor lättnad för Sverige.
Att märkesåret 2009 kommer att ha sitt huvudsäte i Norrbotten ter sig ganska självklart. Det finns redan många aktiviteter planerade. Och för den som själv vill se de platser där allting utspelade sig har I krigets spår lösningen.
- Det finns en liten resehandbok i boken med information om vad som har hänt på olika platser och hur man hittar dit, berättar Kjell Lundholm.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!