Det är rätt att Katt Skarin och Anton Backe gett utställningen namnet ”Typ graffiti”. Detta med graffiti är inte så solklart enkelt, vad det egentligen är. Ordet kommer ursprungligen från italienskans graffio, som betyder en repa, och går man till Oxford Dictionarys så uppstår graffiti när någon gör en bild olagligt på allmän plats. Det ska alltså vara olagligt.
Så egentligen är det ingen graffiti som Skarin och Backe visar, för det är legal konst i ett anständigt, lagligt galleri. Och det är egentligen bara delar av deras utställning som påminner om den föreställning om graffitikonsten som vi fått av olagligt målande på husväggar och tågvagnar.
Men det står i vart fall en klar doft av graffiti i denna utställning och den grundar sig på Anton Backes installation. Han har använd 500 tomma, doftande sprejburkar till att bygga såväl en bekväm, stor fåtölj och till fåtöljen ett bord och en golvlampa. En blomma ser vilsen ut där den sticker upp i denna burkvärld.
– Att göra en installation är en annan kreativ process, mera problemlösning. Jag hade sparat tomma burkar sedan 2010 för att använda till något och nu blev det en installation av dem.
Anton Backe hade sett en soffa som gjorts av sprejburkar, men den gick inte att sitta i. Det kan man i Backes fåtölj. ”Invitation” heter installationen.
Han är bara 20 år men känner att han är på väg från graffitin. Måla ett landskap, blir det graffiti bara för att man använder sprejburkar? Det är en fråga han ställer.
Och det är knappast graffiti när han får i uppdrag av företag att göra stora muralmålningar.
Han har fått fria händer att göra hela väggar som ska förmedla en känsla. Hos dataföretaget Exait skulle det ge en känsla av harmoni och då använde jag mycket blått, säger han och visar en bild av den stora väggmålningen.
Anton Backe fick intresset för graffiti när han flyttat från Gällivare till Luleå och såg graffitiplanket vid OK Center. Sedan har han sprejat, men bara legalt.
Han gillar Luleås inställning till graffiti och inte Stockholms nolltolerans.
– En kollektiv bestraffning. Man censurerar en konstform, säger han om huvudstadens ofria konstliv.
Anton Backe vill leva på konsten och det gör han redan.
Nu är siktet inställt på någon konsthögskola och den talang han visar i denna utställning är inget hinder för det.
Katt Skarins målningar bär mera graffitistil än Anton Backes. Inga stora, överväldigande målningar som graffitin oftast är eftersom den vill synas på den offentliga platsen, i stället många i mindre format. Det blir så annorlunda i genren.
Graffitin har i regel upphovsmannens tag, kännemärke. Katt Skarin låter ”bae” återkomma på målningarna, så även målat på tre små droppliknande tennfigurer som hon hängt på ett glittrande underlag i en liten, liten ram. Hon är inte rädd för det lilla formatet.