Att vara lycklig innebär i vårt samhälle att vara duglig och fungerande. Vårt samhälle är uppbyggt av och kring människor som mår bra, eller i alla fall till synes mår bra. Den som inte mår bra är en last för samhället och får söka sig till de hela branscher som säljer vägar till lyckan. Ibland är det tre röda piller som är lösningen. Andra gånger ett nytt sätt att tänka. Vissa gånger handsnidade chokladkakor från Peru. Huvudsaken är att den som inte är lycklig måste söka sig efter ett sätt att vara det.
Att vara lycklig är en skyldighet, gentemot sina sociala relationer såväl som samhället i sig. Gentemot bekanta såväl som främlingar. I synnerhet gentemot främlingar. Ju sämre vi känner en person desto mer noga är vi med att visa oss lyckliga och välmående. Vi säger inte till en total främling att allting inom oss känns som död, hemlösa katter och borttappade vantar. Vi säger att allting är bra, jättebra, mycket bra, livet är bra, ekonomin är bra, vädret är inte bra men vi är bra och är allting bra med dig? Sedan barnsben har vi lärt oss att det är det artiga att göra – att må bra.
Ett, två, tre, glada leken börjar nu.
Vi tänker: fake it until you make it. Vi tänker: lyckan kommer, lyckan går, så varför inte låtsas vara lyckliga tills den infinner sig nästa gång? Det är inte en lögn, det är en förutsägelse. Det är en tidsfråga - vi intalar oss själva att le tills det blir sanning. Tills lyckan återgår till att bli en inre reaktion och inte bara en yttre aktion, tills leendet är en känsla och inte ett stelnat ansiktsdrag vi bär som en mask. Vi säger till oss själva: ”fake it until you make it”, och lägger oss tillrätta på ett ställe där det är viktigare att visa oss lyckliga än att vara det.
Vi lever i en må-bra-kultur där normen är att vara lycklig. Men i ett samhälle där vårt välmående är den definierade faktorn för hur lyckade vi anses vara som människor, hur gör vi för att inte bli olyckliga? Med andra ord: hur gör vi för att inte bli olyckliga av att vara så lyckliga hela tiden?
Hur gör vi för att inte springa förbi lyckan i vår besatta jakt efter den?