En sorgesång för Afghanistan
Han skriver så det skär i läsaren. Om fjärilsformade landminor som sliter sönder små barn, om stympningar som utförs i Allahs namn. Nadeem Aslams "Den förspillda vakan" är en sorgesång över Afghanistan - och vår tid.
Foto: Nadeem Aslam
- Jag tror ärligt och djupt att mina böcker faktiskt påverkar människor. I faktaböcker finns det inte tillräckligt mycket utrymme för att mänskliggöra statistiken. Där skriver man att si och så många händer höggs av under talibanregimen - och det förutsätts att vi förstår hur hemskt det är. I en roman kan jag föra dig rakt in i scenen där handen skärs av och få läsaren att känna Marcus smärta.
Han är snuvig och småfrusen, men den begynnande förkylningen dämpar inte Nadeem Aslams stora engagemang. Författaren, som föddes i Pakistan 1966 och utvandrade till England med sin familj som 15-åring, har gjort det till en hjärtesak att skildra svåra ämnen. I den förra kritikerrosade romanen Kartor för vilsna älskande var temat hedersmord, i sin nya bok skriver han om ett land sönderslitet av krig och terror och om människor vars liv deformerats av ideologier.
- När Pakistan skapades 1947 dog en miljon människor i nationens och religionens namn. Det är det land jag kommer ifrån, detta var dess födelse. Därför har jag alltid varit misstänksam mot nationer och religioner, vare sig det handlar om USA eller Ryssland, islam eller kristendom, säger han.
Redan i början av 1990-talet började han fundera över att skriva en roman om Afghanistan - ett land som då befann sig i närmast total medieskugga. Men Kartor för vilsna älskande kom emellan och när han väl tog upp tråden igen hade attentaten mot World Trade Center gjort att strålkastarljusen på nytt riktats mot landet.
För att kunna berätta historien om landet som ockuperats av Sovjetunionen, styrts av talibaner och attackerats av amerikaner reste han slutligen till Afghanistan. Nadeem Aslam intervjuade taxichaufförer, biljettförsäljerskor och professorer om deras upplevelser. Innan berättelsen fullbordats hade han läst mellan 200 och 300 böcker om Afghanistan, allt för att få en större förståelse för dem han skriver om.
- Vi kan inte säga att vi inte förstår vad som händer med afghanerna, för i slutänden är de människor precis som vi. Vi kan hitta likheter mellan det som händer dem och saker som finns i vårt eget samhälle, om än på en annan nivå.
I boken valde han att sammanföra fyra helt olika personer i ett hus vid Tora Bora-bergen. Lara, ryskan som letar efter sin bror som försvann under den sovjetiska ockupationen, David, CIA-agenten som sörjer sin kärlek Zameen. Marcus, Zameens pappa, som konverterat till islam för att gifta sig med sin afghanska hustru. Och så Casa, jihadisten, fundamentalisten som längtar efter att få tjäna Gud genom en självmordsattack.
- När jag kom till New York och läste ur boken ställde sig folk upp i publiken och skrek "Du är anti-USA". När jag läste ur den i Lahore i Pakistan ropade folk "Du är anti-muslim. Du är för USA". Och i Indien ställde sig en grupp kommunister upp och hojtade "Du är en kapitalist", berättar Nadeem Aslam
- Det var precis som i boken, folk är så misstänksamma mot varandra. För mig var det som om mina farhågor besannades.
Så jobbar vi med nyheter