Har ni tänkt på det förresten? Hur det tävlas och tävlas och tävlas nuförtiden, och framförallt i tv. Minns ni också tittarstormen då Robinson hade premiär, och hur vi förfasades över de fascistoida tendenserna, hur deltagarnas allra sämsta och manipulativa sidor grasserade. Allt i utslagningens usla tjänst.
Åren har gått och numera har vi vant oss. Varje tv-kanal, även den licensfinansierade statstelevisionen inräknad, har ett antal shower med enbart utslagningen i fokus.
Inredning, mode, musik, kärlek och matlagning. Inget område tycks undantaget. Det tävlas till och med i poesi. För den litterära finalkoven Babel i SVT ville väl inte vara sämre än någon annan och introducerade en egen schlagerfestival där utvalda författare tävlar med låttexter. Och kronan på verket är väl Mästarnas mästare där gamla vinnare får sig en redig lektion i hur det är att förvandlas till en förlorare.
Det är respektlöst, kan jag tycka. Ska vi sitta där i våra tv-soffor och förfasas emedan vi pumpas med lektioner i konsten att förnedras och bli utslagen? Stäng av skiten. Licensbojkott!
Fast sedermera blev jag förbryllad och tänkte att fenomenet nog var en iscensatt konspiration, en storebrosrgrej där menigheten helt enkelt skulle tränas i att acceptera utslagningens faktum. EU har ju som bekant 26 miljoner arbetslösa. Och när som helst kan du bli en av dem som vandrar mot utgången utan pokal.
Men samtidigt var det som om vi inte riktigt klarade av att se utslagningen i vitögat, inte minst när det kom människor hit som satt med tomma pappmuggar utsträckta mot vår välvilja utanför de konsumismens katedraler som vi inrättat – fulla med burkmat, brödrostar och vakuumförpackat.
Jag drog genast en annan slutsats.
Vi skäms.
Så måste det vara. Vi skäms över utslagningens mekanism, och ser på dessa tv-program som en slags späkning. En själslig askes där vi i det fördolda avgudar och dyrkar förlorarna som en slags krigshjältar. Kristusgestalter som med högmod faller ner i avgrunden. Förlorarna, våra sanna helgon. De som vågade ta språnget, men som på förhand var utvalda att gå i fällan, förlora...och där få smaka på nederlagets bittra, upphöjda smaker.
Du kommer aldrig att vinna! Och genom denna sanning når du katarsis.
Du heliga förlorare. Tack och amen.