Expressiv och känslosam musik som är pang på. Kvartett Quennerstedt lyckas med den svåra konsten att göra något mer än bara spela noterna från partituren i ställen framför dem rakt av.
Nej, de fyra spelskickliga och spelsugna musikerna ger musiken de framför ett nytt liv som verkligen hörs i varenda tangenttryckning och i vartenda stråkdrag. Det är sådant här finlir som skiljer ut de kammarmusikaliska axen från vetet och gör dessa tolkningar så njutbara.
Framförandet av Wolfgang Amadeus Mozarts pianokvartett no 1 i G-moll, op. K 478 kan inte beskrivas som annat än mästerligt. Det höga opusnumret skvallrar om att vi här har att göra med en mogen Mozart som är i full blom.
Lyssna bara till det extraordinärt exekverade slutackorden i all de tre olika satserna och hur Håkan Quennerstedts piano fullkomligt flyter fram.
Sedan bjuds på Ludvig van Beethoven i dennes ungdomliga stråktrio i G-dur Op 9 Nr 1. Även om det hörs en viss yster lekfullhet i de tre satserna så är det ändå otvivelaktigt en stor mästare vi här möter. Elna Carr på violin, Sofia Hansen viola och Pelle Hansen på cello är alla exempel på stråkspel när det är som bäst.
Utan att på något vis förta insatsen under Mozart eller Beethoven är det ändå Johannes Brahms Pianokvartett i c-moll op. 60 som är kvällens piece de resistance. Här bjuds på fyra staser solospel på piano, duospel av piano/violin och piano/cello samt pizzicatospel på cello för att nämna några av de intrikata ingredienserna i detta vindlande verk. En utmärkt avslutning för underbara Kvartett Quennerstedt.