Ett bob hund på rutin
BOB HUNDSödra hamnscenenLördag 00.00
bob hund var sista bandet ut på Luleåkalaset, men publiken svek skåningarna.
Foto:
"Konserter tillverkar vi tillsammans med publiken och om ni är legendariska så blir konserten också det", sa sångaren Thomas Öberg i början av spelningen. Men att döma av det låga antalet som hade kommit för att se bob hund så går knappast lördagens spelning till historien. Jag har sett bob hund vid flera tillfällen och de är som bäst när de har en glödhet publik framför sig.
Thomas Öberg är mästare på att underhålla och han blir aldrig tråkig att titta på, men det var något som saknades. De kanske hade en dålig dag på jobbet eller bara var trötta. Den låga volymen verkade irritera och det mesta gick på rutin. Skriktävlingen påminde om den Kevin Borg hade tidigare under kvällen på sin konsert så det kändes bara pinsamt.
Det var inte ens kul när Thomas Öberg piskade gitarren med sitt pärlhalsband eller skrek i sin trafikkon. Bäst under kvällen var klassikern Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag; tror jag och Nu är det väl revolution på gång? som gav mig den en dos av nostalgi som jag behövde för att bli nöjd.
Så jobbar vi med nyheter