Ett broderi som fick tummen att stelna

Norrbottens museum har samlat 36 verk och två installationer. Det är verk från sent 1970-tal till senaste årens och det är nu möjligt att följa hennes utveckling.

– Jag började med täta stygn har under åren lärt upp hantverket. Nu arbetar mera minimalistiskt, är hennes egna, kofta beskrivning.

Till hennes tidiga verk hör bilden av en begravning.

– 1956 dog min pappa. Jag var bara fem år gammal. 1979 gjorde jag en bild av begravningen, som jag minns den. De var då jag började brodera. Jag är långsam i mitt sätt och därför dröjde det så många år.

Det är ett barns fantasifulla bild av en begravning. Över himlen svävar människor likt änglar, men därunder kyrkan och människorna finns något som liknar bäddar och en trappa ner dit.

Britta Marakatt Labba beskriver hur hon med åren blivit allt mera politisk i textilverken. Hon berättar om händelser med politisk bakgrund.

– Det berättades så mycket hemma om olika händelser. Det vill jag också berätta. Mamma var intresserad av mytologi. Författaren Per Idivuoma blev min mentor och jag följde med honom när han reste runt och höll föredrag.

Politik handlar också om flyttningar, hur samerna drabbats av tvångsförflyttningar och hur Kiruna nu ska flytas. Britta Marakatt Labba ser beröringspunkterna.

– Själen finns i våra boningar. Att tvingas flytta blir ett ingrepp i människans inre. Nu arbetar jag mycket med gruvexploateringen och tvångsförflyttningar.

Terrordådet på Utöya grep Britta Marakatt Labba och hon såg hur det förflutna gjorde sig påmint.

– Med Utöya 2011 blev det mera politik. Öar brukar symbolisera frihet, men de var ju fångna på ön. Det finns ett samband mellan 1943 och 2011, historien går i en cirkel.

Engagemanget gav en installation där Brita Marakatt Labba kombinerade gamla jutesäckar med hakkors med andra textiler, däribland en bild av Utöya, Allt i form av den cirkel som hon beskriver historien som.

Det största verket som Britta Marakatt labba skapat är 24 meter långt och hänger på Tromsö universitet. Det är en berättelse om samernas historia och återges i en video på utställningen..

– Det tog fyra år att göra. Efter varje meter var det fest. Sedan visade deg sig att verket blev en meter för kort och då fick jag lägga till en händelse, Kautokeinoupproret.

24-meterprojektet krävde sin tribut.

– Tummen fastnade i ett läge. Läkarna ville operera, men jag sade nej. En sjukgymnast hjälpte mig så jag fick tillbaka rörligheten.

Hon ser inget anmärkningsvärt i de många år som Historia tog att göra.

– Brodera är långsamheten estetik.

Britta Marakatt Labba har ställt ut på många hål i världen, i Tyskland, i USA och Alaska. Nu väntar en ny utställning i USA. Curatorn är på väg till Sverige för att se hennes textilverk.

Och var än Britta Marakatt Labba hänger sina textiler så finns där hennes speciella signum.

– De är min motsvarighet till Chagalls gröna get.

Jo, det är de röda mössorna med ett horn framtill och som förbjöds av de kristna. Djävulen hade ju horn. De samiska kvinnorna vände då bara hornet bak. Så titta gärna närmare på Britta Marakatt Labbas minimalistiska verk.