Gustaf Frödings diktsamling Med gitarr och dragharmonika tillhör verkligen den svenska folksjälen. Men baske mig om inte salig Fröding fått konkurens av Med elgitarr och kyrkorgel signerade Janne Schaffer och Markus Wargh. Tillsammans uppe på Luleå Domkyrkas magnifika orgelläktare tar sig de två an musik på ett sätt som bara är sådär naturlig att det låter som det enda dessa två herrar gjort i hela sitt liv är att jamma ihop.
Fast så är naturligtvis inte fallet. Janne Schaffer har ett CV längre än Bayeuaux-tapeten och det är han inte sen att påpeka i sitt mellansnack som ibland är i tjatigaste laget. Hans förra rået bortgångne spelkompis Björn J:son Lindh hyllas flitigt under kvällens lopp. Schaffers egen Norrland som Björn spelade på är riktigit, riktigt fin, Björns egna Brusa högre lilla å, Lake district och Sommarpsalm likaså. Men Ted Gärdestads Jag vill ha en egen måne är ett sömnpiller till lustmord.
När konserten i förtid av pressläggningsskäl tvingas lämnas så är det i fullfärd med att ta sig ann Björn Skifs svensktoppslångliggare Håll mitt hjärta och u är i topp. Nej, då är det bättre gry i ABBAs Eagle som blir hur häftig som helst när det tas i för fulla muggar.
Det är ett sådant där ögonblick man bara kan få live i domkyrkans unika ljudatmosfär. I platt form skulle detta falla platt.
Markus Warghs orgelimprovisation An evening in late september är som alltid fascinerande. Orgeln är verkligen ett mångsidigt instrument och Markus är den perfekte organisten att bevisa det. Med Schaffer och Wargh bakom strängar och tangenter kan det inte bli annat än ett laddat möte.