Att försöka tillgodogöra sig en föreställning som framförs på två språk som man inte förstår kan verka som en övermäktig uppgift. Dock hade textning till engelska utlovats men väl ute i foajén så meddelas att den engelska textningen dessvärre är! Nu gällde det att ändra taktik! Beslutade mig att enbart koncentrera mig på det som utspelades på scenen och att anteckna stödord. I pausen och efter föreställningen får jag hjälp av min goda vän Anneli Mäkinen med att kontrollera att jag uppfattat saker och ting korrekt. Att en ensemble klarar av att förmedla en historia och en handling till en som inte förstår en enda mening är en bedrift och bevisar vilken oerhörd styrka och professionalitet ensemblen besitter.
Föreställningen handlar om Nils Aslak Valkeapää, en drömmande pojke, som växer upp i en renskötarfamilj längst uppe i Finland. Han visar tidigt att han inte kommer att klara av att gå igenom samebyns vuxenritualer. Pojken trivs hellre med sitt förhållande till naturen där han går omkring och sjunger med natur och djur. Omgivningen tvivlar på att han kommer att klara av att växa upp till en fungerande man. Scenen med kniven visar helt klart att Nils Aslak inte avser att bli en renskötare som slaktar djur, han klarar inte av att döda. Inte heller vill han vara en del av väckelsen då han istället för att delta i psalmsången väljer att framföra sina egna jojkar om naturen.
Genom att häftigt protestera när systern, som älskar sånger av Tapio Rautavaara och Elvis Presley, gifts bort med en betydligt äldre man visar han också att han har svårt att inordna sig i de traditioner som råder. Men man anar också det samiska uppvaknandet där han går från att skämmas till att visa sin stolthet för sitt samiska ursprung.
Under föreställningen får vi ta del av Valkeapääs möten. Kekkonen som planterar in regnbågar, hur han ser Aleksis Kivi och Johan Turi upprepade gånger i sina drömmar, vänskapen med Reidar Särästöniemi och inträdet bland professorer och lärde. Man anar också olyckan i Tjernobyl vilken medförde att tusentals renar tvångsslaktades och brände, ett stort trauma för den samiskabefolkningen på Nordkalotten.
Flygplansmullret och uppräknandet av städer illustrerar hur han besöker länder världen runt. Med jämna mellanrum kan vi ana hur han slits av en frustration om att vara sitt innersta trogen. Frestelserna är många men när det gällde förhållandet till naturen är han kompromisslös Avslutningsscenen där han sitter vid en bädd av rosor och ackompanjerad av svanar pratar med far är väldigt gripande. Om det nu är solen, hans biologiske far eller Gud överlåts åt betraktaren att fundera över när vi vandrar hemåt i den varma vårvinterkvällen.