När Bodens orkesterförening ställer till med sin 82:a höstkonsert är det rösten och stråken som är i centrum. Stråken i form av Torbjörn Näsbloms nyckelharpa och Pia-Karin Helsings Cello. Rösten i form av Pias sonora sopranstämma som kan sjunga alltifrån Verdi och Wagner till Ray Charles och Louis Armstrong.
Inleder gör en pigg ouvertyrliknande tolkning av sista och fjärde stasen ur Anton Dvoraks nionde symfoni, den från Nya världen. Här visar orkestern upp en spelskicklighet som är på topp och håller i sig kvällen igenom. Mycket tack vare dirigenten Per-Erik Anderssons fina handlag med orkestern. Det är en fin balans bland de olika stämmorna.
Pia-Karin skämmer sedan bort oss i publiken med en oerhört vacker tolkning av Morro’, ma proma in grazia ur Verdis Maskeradbalen. Denna liksom Dich teure Halle ur Wagners Tanhauser visar vilken klart lysande stjärna på den norrbottniska musikhimlen hon är.
Kvällens andra gästspelman Torbjörn Näsbom älskar verkligen sin nyckelharpa. Det hörs i hans transkribering av Bachs första violinkonsert i a-moll. Här interagerar han med stråkarna på ett fullkomligt fantastiskt vis. Fantasieggande minst sagt.
Efter paus ansluter 20 spelsugna ungdomar från Bodens kulturskola när det bjuds på en fartfylld Danzon nr 2 av Marquez, mexikanska rytmer som får blodet att svalla och benen att spritta. Även så ystert blir det i några folkliga polskor och valser med Torbjörn Näsboms nyckelharpa och hela orkestern i skön förening.
Pia-Karin sjunger både soul och pop så det står härliga till när hon inte spelar fiol i en folkvisa från sina hemtrakter i Finland eller cello till sin sång i Halleluja i just love him so och What a wonderfull world.
Kvällens konferencier Åke Sundberg avslutar med att säga de eviga orden vi ses nästa år, samma tid samma plats, samma orkester men ny musik. En sådan här trevlig tradition ändrar man inte på i första taget.