Fantastisk, otrolig - om och om igen

KONSERT
Ronald Brautigam
Norrbotten Neo
Dirigent: Petter Sundkvist
Studio Acusticum, Piteå
Torsdag 3 juli

Det är ingen lätt uppgift att skriva något intressant och läsvärt om pianisten Ronald Brautigam. För kring en man med hans ryktbarhet blir det oftast en text fylld av klyschor i stil med "fantastisk", "virtuos", "otrolig", "imponerande" och så vidare, och så vidare. Samma ord har sagts och skrivits om och om igen.
Under de två Beethovensonater som Brautigam bjuder på under Festspelens torsdagkväll sitter jag nästan och hoppas att han ska trycka på fel tangent. Kanske till och med tappa bort sig i ett snabbt parti. Så att det liksom blir något spännande i min recension.
Men det gör han förstås inte.
Brautigam är precis så fantastisk som det skrivits. En otroligt imponerande virtuos. Flyhänt - faktiskt så flyhänt att hans fingrar knappt nuddar tangenterna. Och trots att han gestikulerar vilt i luften i inlevelsen så hinner han också med att spela de allra snabbaste prestissimon. Känslosam - så att han följer Beethovens många musikaliska vindlingar i allt ifrån dramatiskt mörker till mjuk glädje.
Det är bara att kapitulera inför en av Festspelens allra största akter.
Norrbotten Neo håller sig till den andra halvan av musikhistorien - den samtida. Pierre Boulez, Fausto Romitelli, Franco Donatoni och Michael Torke spelar med stor inlevelse.
Det är ingen lättspelad musik, och inte lättlyssnad heller för den delen. Men precis som musikerna i Neo arbetat hårt för att på ett utmärkt sätt bemästra dessa tonpussel får vi i publiken också arbeta för att förstå musiken. Gör man det så är den nutida konstmusiken en för många ännu oupptäckt skatt, där musikens främsta uppgift inte är att stryka medhårs, utan snarare att utmana.
Det är också en nyttig upplevelse.