I den nya filmen âIt must be heavenâ har filmaren Elia Suleiman huvudrollen som sig sjĂ€lv. Hur stora likheterna Ă€r mellan den man vi ser pĂ„ filmduken och verklighetens filmskapare Ă€r oklart. Men skildringen av hur han storögd och i princip stum reser över vĂ€rlden och försöker fĂ„ göra sin film Ă€r mycket underhĂ„llande pĂ„ ett sĂ€tt som har slĂ€ktskap med bĂ„de Jacques Tati och Roy Andersson.
Suleiman tar oss frĂ„n hemstaden Nasaret till Paris och dĂ€refter till New York. Med sin panamahatt pĂ„ huvudet och med hĂ€nderna pĂ„ ryggen iakttar han omvĂ€rlden och dess absurditeter â poliser i Paris som kör nĂ„gon sorts synkroniserad dans pĂ„ sina segways, soldyrkare som slĂ„ss om stolarna i en park i samma stad, en familj i New York som kliver ur en taxi med automatvapnen hĂ€ngande över axlarna. Ibland Ă€r det oerhört roligt, ibland framkallar det smĂ„leenden â det Ă€r hela tiden underhĂ„llande.
Gatorna Ă€r ofta folktomma med Suleiman som den ende personen, eller en av fĂ„ nĂ€rvarande, dĂ€r han stĂ„r stilla och betraktar en byggnad eller vad de andra personerna i tablĂ„n (bilderna kĂ€nns ofta som sĂ„dana) gör. Han ler bara en enda gĂ„ng, och han yttrar bara nĂ„gra fĂ„ ord â det Ă€r nĂ€r en taxichaufför i New York frĂ„gar var han kommer ifrĂ„n och Suleiman svarar först âNasaretâ och sedan âPalestinaâ.
Hemlandet finns pĂ„ nĂ„got sĂ€tt med hela tiden, Ă€ven i Paris och New York â i Paris nobbar en producent (spelad av den verklige filmproducenten Vincent Maraval) att göra hans film eftersom den âinte Ă€r tillrĂ€ckligt palestinskâ.
Och sÄ kan man ju ocksÄ se det. Vad Suleiman gör Àr att skildra en vÀrld dÀr absurditeterna Àr sig lika överallt, dÀr hot och övervakning alltid Àr nÀrvarande. Ett gÀng unga mÀn med trÀpÄkar i hÀnderna kommer rusande mot honom i Nasaret, fem poliser förföljer en gammal kvinna pÄ t-banan i Paris, dÀr Suleiman sjÀlv blir trakasserad av en hotfull ung man, en helikopter snurrar över honom i New York. För att inte glömma scenen dÀr ett gÀng poliser a la Keystone Cops jagar en ung kvinna med Ànglavingar.
âIt must be heavenâ Ă€r en film som behövs just nu â som fĂ„r oss att skratta och le Ă€ven Ă„t tillvarons mer brutala absurditeter.