Det vilar ofta nÄgot sympatiskt över ansprÄkslösa filmproduktioner som jobbar lÄgskaligt och improvisatoriskt. Regissören Steven Soderbergh verkar ha ett behov av att varva storfilmer som "Contagion" och "Magic Mike" med mindre, mer excentriska filmer som "The laundromat" och nu "Let them all talk", som kanske landar nÀrmare hans genombrott, den personliga, snackiga och realistiska "Sex, lögner och videoband" Àn en glansig "Oceans 11".
Men "Let them all talk" lÀr nog inte bli nÄgon indie-kultfilm. Och det trots fina förutsÀttningar. Trion Meryl Streep, Candice Bergen och Dianne Wiest i rollerna som gamla collegevÀnner pÄ resa lovar gott. Och nÀr de dessutom fÄr Äka pÄ ett fantastiskt kryssningsskepp föds förstÄs förvÀntningar pÄ sÄvÀl gnistrande relationsidisslande som romantiska bÄtmiljöer.
Att gĂ€nget befinner sig pĂ„ skeppet beror pĂ„ att Alice, den höglitterĂ€ra författare som Meryl Streep spelar, har blivit tilldelad ett prestigefullt pris i England. Men eftersom hon vĂ€grar att flyga har hennes litterĂ€ra agent (spelad av Gemma Chan) fixat en resa över Atlanten i stĂ€llet â i hög komfort och med möjligheten att ta med gĂ€ster. Med pĂ„ turen Ă€r ocksĂ„ den unge brorsonen, spelad av Lucas Hedges, samt den litterĂ€ra agenten sjĂ€lv, mycket angelĂ€gen om att fĂ„ veta hur det gĂ„r med Alices nya bok.
Gamla spĂ€nningar blir tydliga och den slitstarka frĂ„gestĂ€llningen om författare som ett slags parasiter pĂ„ sina nĂ€rstĂ„endes liv för att fĂ„ inspiration kommer upp. Men nĂ„got klargörande snack blir aldrig av och Candice Bergens förbittrade mungipor förblir stelt nedĂ„tpekande. Alices möjligen genuint vĂ€lmenande försök att skapa ny kontakt faller platt â mycket för att hon sjĂ€lv Ă€r sĂ„ inkapabel att nĂ€rma sig vĂ€nnerna pĂ„ riktigt. KommunikationssvĂ„righeter, filosoferande kring Ă„ldrande och en allmĂ€nt ödslig kĂ€nsla vilar över bĂ„tresan, som lĂ€nge mest framstĂ„r som mystisk och vag i kanterna. Det Ă€r kanske en del av poĂ€ngen, det oklara och oförlösta Ă€r ju vanliga byggstenar, de flestas liv liknar ju inte en "Dr Phil"-terapistund. StĂ€mningen Ă€r stundtals gripande, liksom vissa replikvĂ€xlingar.
Men pÄ det stora hela kÀnner man sig lite snuvad pÄ en riktig berÀttelse, och det trots att Soderbergh nÀstan omÀrkligt slÀnger in en mer storydriven vÀxel mot slutet.