Det talas plötsligt om country noir på kultursidorna, ett begrepp myntat av amerikanske romanförfattaren Daniel Woodrell från Ozarkbergens gudsförgätna hålor av vita mäns brott, missbruk, hopplöshet. Detta ska vara en utveckling av numera avsomnade deckargenren.
Ola Nilsson har nu tillskrivits denna genre efter romanen Hundarna i fjol och nu i dagarna Änglarna, som utspelas i norrländsk landsbygd. Den uttryckslöse Anders blev mobbad i skolan och lever nu som vuxen med sina plågoandar i byn, hängiven bilmeckande.
Servitrisen Lisa på hamburgerbaren börjar anförtro sig och får honom att för första gången öppna sig. Han blir förälskad men är hela tiden misstrogen. Plötsligt exploderar hans våldsamma svartsjuka i det bestialiska dåd som länge antytts av hans återkomst från fängelset.
Om Anders representerar byns underklass, är kvinnan Anna Kempe dotter av en rik släkt skogspatroner, med en besynnerlig, alkoholiserad far och vars mor dör i dotterns tredje år. Hon tvingas ta hand om sig själv därhän att hon blir farligt godtrogen.
En frälsningsliknande upplevelse vid farmoderns begravning framhävs utan att riktigt integreras i helheten. De två möts till sist i tystnad på rälsbussen. Som barn av samma by kan de varandras historia. Frågan i luften blir om det avgörande redan hänt i deras liv eller om de har det framför sig.
Det finns en fin vardagsskildring av glesbygdsledan som binder ihop bokens scener. Framförallt är det en psykologisk roman av klassiskt snitt, som sådan mycket trovärdig. Stilen är knapp, karg och exakt som karaktärerna och vinterlandskapet kräver. Ola Nilsson är på väg mot ett särpräglat författarskap där en tredje del av norrlandstriptyken lär vara på väg.