Kemis motsvarighet till Luleås Kulturens hus bär namnet Kulturcenter och i konsthallen är det just nu två konstnärer vars samtidskonst delar på utrymmet. Det är två mycket olika konstnärer, Anu Riestola och Kristian Krokfors.
Det första som möter oss är 20 magar i långt framskriden grossess och med tillhörande stinna kvinnobröst. Det är Anu Riestola som lagt dessa vita kvinnobålar i gips på rygg på golvet och hon kallar installationen Kläckeri.
Sedan följer det som kommer efter. På väggen intill finns en annan installation, Mjölkkällan, där mjölk rinner ur två kvinnobröst ner i ett handfat, i ett aldrig sinande kretslopp.
Riestola uppehåller sig vid kroppar och detaljer i kroppar. Där finns en serie på tio fotografier föreställande seniga armar eller händer med utpräglade, mycket synliga vener och under en solbränd arbetarhud. Det är säkert drömbilder för biomedicinska analytiker, tänk att få sätta nålen i dessa tydliga blodkärl.
Konstnären låter oss inte träffa händernas eller de nakna armarnas ägare, extremiteterna får tala. De är arbetsmärkta och de är så vackra, så det är lätt att låta fantasin skapa bilden av människan bakom handen. Anu Riestola har berättat att det är hennes fars händer och armar, som hon alltid beundrat. Hon liknar senorna och blodkärlen vid ett träds rötter.
Anu Riestola är född 1970 i en by söder om Uleåborg, bildkonstnär och också bildlärare, utbildad i Åbo i konst och design. Nu arbetar hon i Rovaniemi.
Kristian Krokfors är född 1952 i Ylistaro i Österbotten och nu verksam i Helsingfors. Han är konstgrafiker och hans bilder är av helt annat slag. I Kemi ställer han ut verk från fyra decennier, från 1970-talet och framåt men med betoning på de senaste årens produktion.
Det är mestadels målningar och ofta med likartat innehåll. Dels handlar det om husbyggnader, ibland en stor samling i en stad eller så enstaka hus. De är ofta likartade och bildar en regelbundenhet som närmar sig mosaikens form med avbrott för tak, som bryter husrektanglar och huskvadrater. Ibland kanske det också lyser i något av de många små fönstren.
Det andra motivområdet är sockertoppsliknande berg, landskap med samma regelbundenhet som stadsvyerna. Han säger själv att han utgått från miljöer i England, New York, Andalusien och amerikanska Mid West, men också från finska Österbotten.
Det är svårt att begripa varför, men det är lätt att bli stående inför hans färgstarka geometriska verk. Det är så svårbeskrivligt vackert.
Krokfors har sedan 1970-talet många utställningar bakom sig. Hans arbeten har visats otaliga gånger i Finland och Sverige, men också i Europa och övriga världen. Hans verk finns med i flera finska och utländska konstmuseers och företags samlingar och hans konst kan också ses i många offentliga byggnader.
När Riestolas och Krokfors tas ner på måndag, väntar två andra konstnärer, Riitta Helevä och Petri Yrjölä. Helevä är bosatt i Uleåborg och rör sig i landskapet och dess lager i sina skulpturer och installationer. Yrjölä, född i en by söder om Uleåborg, skildrar melankolin i den norra landsbygden i sina målningar som är nonfigurativa och med en tungsint färgskala. Från den 2 mars till den 15 april kan dessa två konstnärers verk ses i Kemi.