De hänger nu på Galleri Skådas väggar: Brigitte Bardot, Marilyn Monroe, Ingrid Bergman, Marlene Dietrich, Mae West och andra från den gamla filmepoken. Men också senare tiders ikoner, som stjärnmodellen Kate Moss.
Och inte bara cellulloida kändisar. Där finns också kvinnor från den litterära världen, som poeten Edith Södegran, avbildad på två mycket olika blad.
- Det här är min grej. Det första som liten flicka börjar rita är en tjej. Sedan har jag utvecklat det, säger Cecilia Sikström när vi går runt bland alla porträtten.
Men varför bara kända kvinnor? Hon ger denna förklaring när vi står framför en tuff, rökande Marlene Dietrich.
- Det var en frilansfilmare som följde mig under ett år. Vi hade många samtal och han berättade att den vackraste kvinnan han visste var Marlene Dietrich. Sedan kom han med bilder av henne och som han tyckte var så fina. Nu samlar jag själv på bilder, speciellt kvinnobilder.
Och det är dessa insamlade bilder som Cecilia Sikström utgår ifrån när hon målar porträtten. Varför det blev just bara kvinnor förklaras längre tillbaka i tiden, till vardagsrummet och tv:n hemma i Lycksele.
- När jag växte upp sände tv gamla hollywoodfilmer under sommarloven. De var i svartvitt och sändes på eftermiddagarna. Jag började gilla filmerna och filmstjärnorna och har fortsatt med det jag gillade då. Det är inte så konstigt.
Hon beskriver det som en naturlig fortsättning av motivvalet när hon gick på Konsthögskolan.
- Jag är klassigt skolad, målade modell och kroki. Det här blev en fortsättning, om hur en kropp rör sig och ett ansiktes uttryck. Det här är ett axplock av mitt konstnärskap, den grafik jag hållit på med i 15 år.
Och vi spanar nästan förgäves efter en man på Cecilia Sikströms grafiska blad. Till sist finner vi ett par. Det ena visar en man som har en kvinna i knät.
- Jag kallar den för Picassopojken. Det är något i målarstilen som påminner om hur Picasso målade, men mannen har också Picassos drag när det gäller hårfäste och ögon.
På en annan bild finns Humphrey Bogart tillsammans med Ingrid Bergman.
Finn det då inga vanliga människor bland Cecilia Sikströms bilder? Jo, hennes avmålningar av "franska kort", alltså lite utmanande, lite avklätt och också här med kvinnor som motiv. Det finns flera sådana "franska kort".
- Även om det inte är kändisar så gör jag något med kvinnor, säger hon.
Det som Cecilia Sikström valt att hänga i Galleri Skåda är grafik, men framställd i olika teknik. Det är en blandning av litografier, aquatint och screentryck.
Det är ibland tvära kast mellan dessa porträtt och tvärt även i porträtten av samma kvinna. Flera av dessa uppburna kvinnor återfinns på flera porträtt, det gäller inte minst Ingrid Bergman. På ett ark ses poeten Edith Södergran i nästan bara rött, hennes ansikte dominerar och ropar högt. Men så en annan Södergran, mera tillbakadragen i färgerna.
Det är spännande att vandra runt bland dessa kvinnliga ikoner, känna igen dem och läsa deras ansikten. Och även om det finns kvinnor som återkommer, blir det aldrig någon upprepning. De får alltid nya skepnader.