Det är avgångseleverna i Gymnasiebyns estetiska program, avdelning Bild & form, som ställer ut det som de arbetat med under de tre åren. Det som fångar ögat är Anton Sandins oljemålningar, en av dem i stort format. Den föreställer ett bastubad, två stora, starka solbruna män och i förgrunden en blek, spenslig ung grabb.
Tavlans titel är Har du nagellack? och Anton Sandin förklarar:
- Jag vill utmana bastukulturen och mansrollen i Norrbotten.
Han berättar att motivet kom till när han själv besökte den offentliga bastun i Kåbdalis.
- Där satt ett par karlar och pratade brett och såg sig själva som viktiga, riktiga karlakarlar med attityd. I bastun fanns också en ung kille i 12-13-årsåldern, tunn och blek. Han skötte eldandet och fick mycket beröm av de två karlakarlarna tills de upptäckte att han hade nagellack. Då sjönk han i deras ögon som något bögigt och feminint.
Anton Sandin vill att konsten ska ha ett budskap, som i denna bastuinteriör.
- Jag vill påvisa och kritisera. Min konst är ett uttryck för min politiska åsikt, den ska ha ett klart budskap. Det ger mig mera och ger andra något att tolka och uppleva.
Det gäller också de två andra oljemålningarna och textiltrycket. I Capitalism lovestory gräver en man en grav, i bakgrunden en annan man med slips och där finns också två kistor.
- Jag ifrågasätter den syn på världen som kapitalismen har, att utvinna så mycket som möjligt, ha högsta möjliga tillväxt. Det kan vara Reinfeldt som står där eller kanske Frankenstein, guldfärgad. Han står som ett kors vid graven och de är de två sista människorna på jorden i en värld som blivit en öken. Kapitalismen gräver sin egen grav.
Där finns också den tredje oljemålningen Patriarkatet, en man som bär drag av gris. Så textilen Fabriken med nakna människor i kedjor på väg att sugas in i industri och samhälle och på andra sidan två färdiga, klädda medborgare.
- De unga sugs oformade in i fabrik och det lilla samhället som sätter stämpel och gamla könsnormer på dem. Det blir en skogshuggarman och en hemmafru.
Det är ingen tvekan om att Anton Sandin har talang för bildskapande.
- Jag inspireras av 20-talets målare som Braque, Magritte, de tidiga surrealisterna och den tidsperioden. Jag vill kombinera den tidiga kubismen med surrealism, men målar kanske mera åt det impressionistiska hållet.
Och var kommer då anlagen ifrån?
- Jag har en kulturinriktad släkt. En farbror till mig sysslade med konst och min mamma är bildlärare. Sedan går jag på en skola som tillåter att man utvecklas. Estetiska programmet är jättebra. Sedan skriver jag också lyrik, är sångare i ett band och spelar teater. Jag gillar så mycket.
Så framtidsplanerna är inte helt klara?
- Jag står i valet och kvalet, satsa på konsten eller på musiken eller politik och samhällsvetenskap. Väljer jag kultur så blir det väl inte att tjäna så mycket pengar, men jag gör ju med min konst ett statement att jag inte gillar pengar.