Redan inledningsvis bjuder Sundstedt pÄ en överraskning. Han möter begreppet Bodenskolan för första gÄngen nÀr han besöker en sommarutstÀllning i Sala. Det Àr vid millennieskiftet och han fÄr höra det av en gallerist sedan Bertil Sundstedt berÀttat att han kommer frÄn Boden. Bodenskolan hade den konstintresserade bodensaren Sundstedt inte hört talas om.
SÄ det som förefaller ha varit ett begrepp redan under 1950- och 1960-tal Àr alltsÄ uppfunnet betydligt senare och sannolikt av nÄgon annan Àn de konstnÀrer som ingick i denna Bodengrupp, för det Àr de enda de har gemensamt, att de Àr verksamma i Boden.
Sundstedt konstaterar ocksĂ„ att det dĂ€r med âskolanâ i begreppet inte Ă€r sĂ„ rĂ€ttvisande. Dessa konstnĂ€rer skolades inte i nĂ„gon speciell stil eller samlades kring nĂ„got manifest. Det gemensamma var Boden, att de fötts i staden eller vĂ€xt upp dĂ€r och umgicks med stadens konstnĂ€rer och debuterat under 1940-, 1950- eller 1960-talet.
Varför blev det dÄ ett begrepp, Bodenskolan? Sundstedt anger stadens speciella arbetsmarknad, att regementena och sjukvÄrden lockade yrkesmÀn frÄn södra delarna av landet och med ett intresse för kultur och konst som inte fanns i nÄgon annan Norrlandsstad. Inflyttningen skapade helt enkelt en marknad för konstnÀrerna, det som inte fanns pÄ annat hÄll i Norrbotten.
Sundstedt ger ocksĂ„ en bakgrund kring konsten i Norrbotten och Boden, att det fötts konstnĂ€rer i Boden innan Bodenskolan, men de drog söderut för att nĂ„ en försörjning. Johan Helmer Zackrisson med artistnamnet âJack Zanâ hette en av dem och han blev framför allt en framgĂ„ngsrik skulptör. Ett av hans verk finns som ett offentligt verk pĂ„ Mjölk-udden i LuleĂ„.
Boden blev under det tidiga 1940-talet ocksĂ„ Norrbottens vagga för konstföreningarna. Bodens konstgille grundades 1941 och föreningens första utstĂ€llning bjöd pĂ„ verk av bland andra Sigrid HjertĂ©n och Isac GrĂŒnewald samt Ă€ven inslag av PariskonstnĂ€rer. Ingen dĂ„lig start.
Men sÄ Äter till Bodenskolan, för det var nu en gruppering uppstod av BodenkonstnÀrer. De flesta var autodidakter, sjÀlvlÀrda, och de kom att trÀffas i den kursverksamhet som konstgillet drog igÄng. Konststudiecirklarna betydde mycket för den lokala konstnÀrliga tillvÀxten.
En av inspiratörerna var June Montana Forsander Lorentz, född i USA av tornedalska förĂ€ldrar. Hon flyttade med sin mor till Boden nĂ€r pappan avlidit och drev kursverksamhet för unga konstnĂ€rer som senare, likt kursledaren, blev medlemmar av Bodenskolan. Den konstskolade Montana Lorentz blev en inspiratör och efterlĂ€mnade ocksĂ„ en fantastisk monumentalmĂ„lning, âHistorisk rapsodiâ, som kan ses pĂ„ FramnĂ€s folkhögskola i PiteĂ„. Bertil Sundstedt berĂ€ttar om henne och de 13 manliga medlemmarna i Bodenskolan och han gör det omsorgsfullt. Vi fĂ„r ta del av deras debuter, hur de utvecklats i stilval och vilka framgĂ„ngar de nĂ„tt. VĂ€rdefullt Ă€r att han ocksĂ„ berĂ€ttar var vi kan ta del av deras offentliga verk.
En del av boken Àr ett galleri med utvalda verk av de fjorton konstnÀrerna. UtstÀllningarna i Havremagasinet av Bodenskolan fÄr ursÀkta, men hÀr lyckas Sundstedt bÀttre Àn nÄgon curator visa variationsrikedomen i stilarna, bredden och kvaliteten hos de fjorton. Bodenskolan vÀxer i hans urval.
AnmÀlaren har bara en invÀndning och det Àr att vi i dessa berÀttarnÀrbilder fÄr lita till vÄr egen fantasi och att vi inte fÄr se fotografiska portrÀtt pÄ konstnÀrerna. Det hade kompletterat de personliga skildringarna.
Bertil Sundstedts bok om Bodenskolan Àr en förtrÀfflig början pÄ historien om den norrbottniska konsten. Den har saknats i bokform och nu Àr den inte lÀngre oskriven.
En Ă€nnu oskriven bok Ă€r den om Tuoddargruppen i Malmberget, som var verksam Ă„ren 1975â2009 tills den vĂ€xande gruvgropen Ă„t upp deras lokal. Det kan bli en ny bok, en fortsĂ€ttning pĂ„ Norrbottens konsthistoria och en ny uppgift för den konstkunnige Bertil Sundstedt.