Fotografin gjorde sitt intåg i Norrbotten vid förra sekelskiftet och ger oss nu en bild av hur samhället såg ut då, hur det utvecklats och förändrats.
Det intressanta med denna konstart är att det just i Norrbotten var kvinnorna som blev framstående och vars namn kommer att leva kvar när dagens digitala bilder försvunnit ut i ettornas och nollornas digitala himmel.
I Luleå var det fröknarna Tegström som dokumenterade stadens förvandling och invånare, i Haparanda Mia Green som skildrade första världskrigsårens gulascher och så var det Lea Wikström som etablerade sig i Gällivare/Malmberget.
Om den sistnämnda handlar en utställning som nu hänger på Norrbottens museum och som är hämtad ur en vandringsutställning.
Lea Wikström föddes i Luleå 1888, samma år som det första malmtåget rullade från Gällivare till stadens malmhamn. Hon började som lärling hos Henny Tegström i hemstaden, men efter en tid som fotobiträde i södra Sverige övertog hon omkring 1917-18 Grahns fotoateljé i Malmberget och som hon drev fram till 1972.
För en fotoateljé vid denna tid handlade det främst om porträttfotografering, men för Lea Wikström blev det också att dokumentera gruvans och samhällets utveckling. Den omfattande samlingen glasplåtar, negativ och utrustning finns nu hos Norrbottens museum.
Det är 29 fotografier som ingår i utställningen. De är alla bakom glas, inramade i svarta ramar och i förhållandevis blygsamt format. Vi får se heminteriörer, hur det dukats till bröllop, hur det firas jul, fröken Nyströms möhippa, arbetare i gruvan, fackföreningsmöte och annat som sig tilldragit i gruvsamhället.
Bilderna ger en intressant inblick i det gamla samhällslivet, men bilderna hade vunnit på att förstoras utöver det lilla format de en gång getts i de svarta ramarna och med generös passepartout.
Nu känns det som en återvinning av något som hade behövt göras om i grunden. Det är Lea Wikströms fotografiska bilder värda.