Erling Johansson förefaller ha städat ur garderoberna och visar tolv målningar som går tillbaka till tidigt 1990-tal. Det är landskap och människor i helfigur och med den stil som är just hans. Kanske ingår i den också att det ska se ut som om det inte målats färdigt, att delar av målningen lämnats med blyertsskiss och inte fått någon färg. Där står ju också vilken gul färg det ska vara!
Ibland kan någon kroppsdel saknas, vi får se en enfoting i en soffa. Det är gott att också få en blyertsanteckning om dukens mått om man vill rita upp innehållet på vardagsrumsväggen.
Är det värt att röja väggen för Johansson? Nja, kanske. Det finns en målning som överraskar och det är Sista fjällkon, där Erling Johansson vänt den svartvita kossan uppochned på fjället. Den målade han redan 1995 och den har inte nått bäst före datum trots 16 år på nacken.
Övrigt lämnar betraktaren oberörd, möjligen med undantag av att konstnären utnyttjat möjligheten att torka av fingrar och penslar på delar av dukarna. Det är också ett konststycke och det kanske också kan bli ett stycke ovärderlig konst.