Från Gävle till Gaza
I sin bok "Gaza - en kärlekshistoria" ger Catrin Ormestad röst åt de alla de mänskliga historier som drunknar i nyhetsrapporteringarna. Samtidigt ser hon inget direkt slut på konflikten.
Foto: Fotograf saknas!
Där har hon funnit sig tillrätta utan några större problem. Inte ens en blond, kristen svenska sticker ut i Israel - det land som byggdes för bara 60 år sedan med hjälp av invandrare.
- Livet i Tel Aviv är alldeles för bra - det är en mycket vital stad. Och jag tror att det är just därför som de flesta som bor där knappt har någon aning om vad som pågår bara en halvtimme bort. Det är, bland mycket annat, en stor anledning till att konflikten på Gaza kan fortsätta, säger Ormestad.
Hennes jobb är att rapportera om händelser i Gaza till svenska tidningar, men också till en del israeliska skrifter. Men för ungefär ett år sedan ville hon mer än bara trycka ihop varje stark historia till några hundra tecken i en dagstidning.
Det blev upptakten till hennes bok Gaza - en kärlekshistoria som kom ut för någon månad sedan. I den ger hon bilder av människorna bakom konflikten - helt vanliga mammor, pappor, vänner, grannar och folk på gatan. För henne är individerna det viktiga, de som hamnar i kläm mellan två gigantiska åsiktsblock.
Resan till Tel Aviv har pågått länge. Egentligen började det redan i grundskolan, när Catrin Ormestad fick reda på att hon hade judiskt påbrå.
- Så en dag fick vi ett sådant där erbjudande om brevvänner i främmande länder och jag kryssade "Israel" för att jag tänkte att jag skulle få en judisk brevvän. Istället blev det en palestinier, med en mycket tydlig palestinsk identitet. Det var första gången jag förstod att det fanns palestinier i Israel också.
Under gymnasiet åkte hon med Palestinagruppen på studieresa till Israel och efter gymnasiet började hon studera arabiska på plats. Resan från de palestinska områdena till Tel Aviv blev därför "schizofren" som hon själv uttrycker det.
- Ja, det är rätt konstigt att man kan ha en så ordnad tillvaro i Tel Aviv, så tätt på ett konfliktområde. Och jag tror faktiskt att jag var mer optimistisk innan jag flyttade till Tel Aviv. För nu har jag svårt att se att det skulle upprättas en palestinsk stat bredvid Israel. Mycket för att Israel egentligen inte känner någon större anledning till att få slut på konflikten. De har helt enkelt ingen press på sig. Visst vill de ha fred, men när det kommer till detaljfrågor så är de inte fullt så entusiastiska inför att avstå bosättningar eller lösa andra problem. De har heller inga starka ledare.
Problemet är också, menar Ormestad, att västvärlden ställer sig bakom staten Israel. Dels på grund av ett fortfarande rådande dåligt samvete, men också på grund av en ständigt framväxande islamofobi.
- Vi tillåter Israel att bygga nya bosättningar och begå dagliga krigsbrott. Ockupationen hade inte kunnat pågå i snart 40 år utan vårt medgivande. Västvärlden ser Hamas som ett slags Al-Qaida, och glömmer att det är ett demokratiskt valt parti.
Samtidigt sticker hon inte under stol med att palestinafrågan är en stor drivkraft för islamister.
- Absolut. Den islamska terrorismen har många ursäkter och drivkrafter, men en av de mest effektiva är just den här konflikten. Många människor i Palestina är ganska desillusionerade och trötta, men jag märker mycket vrede i de yngre generationerna. Jag tror inte att det är slut på våldet, utan det kommer att gå ett varv till. Därför tror jag inte att vi i väst gör Israel en tjänst genom att stötta dem. Israels fortlevnad kan bara garanteras genom fred, speciellt med tanke på de kärnvapen som ryktas finnas i övriga mellanöstern.
- Gaza kan också tyckas långt bort, men efter händelser som 11 september, London och Madrid ser vi att den här konflikten även når oss i högsta grad.
Så jobbar vi med nyheter