Fysisk kamikazejazz i Luleå
"Kamaikaze-jazz", skulle man kunna kallas Buddy Richs musik. Och nu kommer Janne Ersson till Luleå med sitt eget storband och Buddys alla hits.
Foto: Kontiainen Jarmo
- Jag såg honom i England i mitten av 60-talet och blev helfrälst. På den tiden fanns det ju så in i norden många storband, men hans band och hans musik var så speciell. Aggressiv på något sätt, en slags kamikaze-jazz med rock’n’roll-attityd. Buddy var ju också solist i sitt eget band. Normalt så sitter ju alla trumslagare lite i skymundan längst bak som en kugge i kompet, men han satt längs fram och ledde bandet, säger Janne Ersson när NSD når honom strax norr om Örnsköldsvik.
Han och hans storband är på väg upp till Norrbotten och ger en konsert i Luleå till helgen.
- Det är faktiskt första gången jag är norr om Gävle, erkänner Ersson.
Mestadels rör han och bandet sig i Europa - Frankrike, Tyskland, Belgien och Holland.
- Det finns inga pengar i storband i Sverige, det är därför vi har siktat mest utomlands. På internationella jazzfestivaler når man dessutom en mycket större publik. Och kostnadmässigt är det billigare att flyga utomlands med lågprisflyg än att hyra en buss och turnera i Sverige, förklarar Ersson.
Men nu är det alltså dags för en Norrlandsturné. Med sig har han sångaren Hayati Kafe, en bekantskap som går 30 år tillbaka i tiden.
- Vi lärde känna varandra på 70-talet när Hayati var krögare på Hayatis - en krog som tidigare hette Gyllene cirkeln. Det var stället som alla musiker gick på, och ibland brukade jag spela där med Telstars, berättar Ersson.
När ryktet för några år sedan nådde Kafe att Ersson startat eget storband ringde han.
- Det var precis i det stadiet när vi sökte efter en sångare för att kunna bredda oss lite. Vår genre är ju annars lite smal. Och Hayati hade lite material som han ville testa med ett storband. Så, 30 år senare möttes vi igen och personkemin sa bara; pang! Det funkade hur bra som helst.
Nu varvar storbandet sina konserter med ett set där de spelar Buddy Rich och ett set där Hayati Kafe kliver in på scenen och tolkar crooners som Sinatra, Sammy Davies och Mel Torme. Det går att likna vid "den gamla goda tiden", när Buddy faktiskt trummade åt Sinatra.
- Det är ett ganska bra arrangemang. Hayatis publik får höra bandet och vår publik får höra Hayati.
Under sin musikkarriär har visserligen Ersson rört sig genom flera genrer. När han började, 1958, var det mest pop - Elvis, Shadows och Cliff Richards - som gällde. Jazzen började han närma sig i början av 60-talet. Efter band som Telstars och soulbandet State of Mind som körde covers på Blood, Sweat and Tears, Tower of Power och Earth, Wind and Fire tog han ett uppehåll och jobbade på Posten. Men 1997 fick han ett avgångsvederlag som möjliggjorde att en livslång dröm kunde bli sann. Janne Ersson kunde starta ett eget storband.
- Det var mycket folk som kom och gick i början, och det var minst sagt turbulent. Det tog några år innan vi hade folk som drog åt samma håll. Jag hade ju en ganska klar idé som jag ville genomföra.
Så föddes storbandet som kom att fokusera sig på Buddy Richs musik.
- Vi har nog gett oss in på en av de tuffaste saker man kan spela. Inte minst för att det är väldigt fysiskt jobbigt då man inte har tid att vila mellan varven, säger Ersson och skrattar.
- Men det är det värt. Jag tycker överhuvudtaget att storbandsjazzen är ganska snäll nuförtiden. Så jag tror att publiken gillar det här - något sådant här band har de inte haft sedan Buddy gick bort på 70-talet.
Så jobbar vi med nyheter