Är du tillräckligt global, lille vän? Du engagerar dig väl i det som händer ute i världen, varje dag och redan när du slår på program 1 i Sveriges radio i arla morgonstund?
Du grips av utrikeskorrespondenten Nils Horners rapporter från katastrofer och politiska oroligheter i Asien, hans intervjuer med drabbade människor. De har förlorat sina hem, sina barn och barn som har förlorat sina föräldrar. Hur ska gatorna städas upp efter orkanen?
Och på kvällen får vi bilder av eländet. Rapport-reportern Lars Moberg står mitt i brädhögen efter orkanen, rapporterar om ett samhälle som inte fungerar och intervjuar människor som förlorat allt och inte vet var de ska ta vägen.
Du fäller väl åtminstone en tår över de fyra som strök med när pendeltåget spårade ur i New York, som i våra svenska bildsatta etermedier förvandlas till vår grannstad.
Det gör inte jag.
Mina tårar räcker inte till för denna globaliserade rapportering av mänskligt elände på ett personligt plan. Det blir för mycket och det är för långt borta. Det räcker med en sammanfattande rapportering.
Det låter kanske cyniskt, men engagemang har ett förhållande till avståndet. Det var inte utan anledning som forna tiders tidningsredaktörer gjorde enspaltare av en afrikansk färjekatastrof med 200 dödsoffer. En förolyckad på utgivningsorten fick betydligt större utrymme och en död i Norrbotten motsvarade ungefär fem dödsoffer i Skåne.
Den där lilla urspårningen i New York hade nog vid denna tid inte ens kommit in i tidningen, och det med viss rätt.
Det finns en fara i överrapporteringen av det som sker långt ifrån oss, risk för övermättnad. Så mycket bilder, filmer och vittnesmål i realtid att vi inte längre orkar bry oss när vi borde bry oss.
Mitt i denna rapportering publiceras Drömbarometern som bekostas av Svenska spel. 6 000 svenskar har utfrågats och medelsvensson drömmer inte om en storvinst, nej det räcker med att han eller hon få vara frisk, få ha sinnesro, frihet och vara ekonomiskt oberoende.
Global solidaritet finns inte i den svenska drömmen. Medelnorrbottningen har en egen alldeles dröm: om att bli vackrare.
Nu är det dags att vi ser oss i spegeln.