Philip Roths nya bok liknar på många sätt en torso. Roth nöjer sig således med att berätta om en ung mans första stapplande steg in i vuxenvärlden. Året är 1952.
Romanen börjar i ett charkuteri. Det är lätt att tro att Roth själv har jobbat i en sådan miljö; han berättar så övertygande om slakterinäringen att man får blodsmak i munnen. Marcus hjälper sin far i butiken, en snäll och klok man som plötsligt spårar ur och får för sig att sonen kan dö när som helst. Marcus är nitton och flyr då fadern och hemmet, bryter upp från stadens college och söker sig till en skola i en annan landsända.
Han vill bli kursetta och i skolan gör han egentligen bara två saker: pluggar och sover. Det liknar Roths eget liv; han gör också bara två saker, sägs det: skriver böcker och sover. Så har han också blivit en sorts kursetta. Han har i alla fall erövrat fler priser än någon annan amerikansk författare i sin generation. Förlagsfolket räknar upp ett dussin tunga utmärkelser som han tilldelats, kanske för att påminna om hur senfärdig vår egen svenska akademi är.
På det nya stället blir Marcus störd av en kurskamrat, byter rum men råkar i bråk där också. Samtidigt träffar han Olivia, en vacker, obegripligt skör och erotiskt företagsam flicka, helt obesvärad av den bigotta miljön.
Så dyker modern upp och berättar att hon vill skiljas. Fadern har förvandlats till en annan person, säger hon, han är skräckslagen och aggressiv. Mamman håller på att bryta samman. Nästan som i förbigående levererar Roth ett fantastiskt kvinnoporträtt.
Jag är egentligen död, meddelar Marcus plötsligt, jag dog när jag var nitton. Och han menar det också, rent bokstavligt. Det gillar inte jag. Den sortens hokuspokus brukar Roth inte syssla med och det är ett av skälen till att jag sätter honom så högt.
Egentligen är Indignation en enkel och logisk historia, hopritad med ett par väl beräknade streck. Roth fogar in ett par våldsamma gräl, de första erotiska erfarenheterna och ond, bråd död.
Grälen är grandiosa; Roth har i många år varit den kanske bäste grälmakaren i världslitteraturen. I en svavelosande drabbning gör Marcus upp med skolans dekanus. Vilken slagserie! Vilken vinnarinstinkt!