Gränsen suddas åter ut
När ett land befinner sig i krig påverkar det naturligtvis befolkningen. Men även när fredsavtalet undertecknats kan stora förändringar ha skett. Om det handlar "Fredens konsekvenser - samhällsförändringar i norr efter 1809".
Foto: Joel Marklund
- Jag märkte att det var oerhört centrerat till Stockholm och Helsingfors - precis som om 1809 mest varit en central angelägenhet. Det var naturligtvis inte bra. Det är ju vi här uppe i Norrbotten som påtagligt fått leva med gränsdragningen som var resultatet av 1809 års fred, säger han.
Tillsammans med Patrik Lantto och Matti Enbuske samlade han ihop en rad forskare som kunde publicera artiklar i den kommande antologin Fredens konsekvenser - samhällsförändringar i norr efter 1809.
- Vi ville ha med både erfarna forskare som var mogna i sitt arbete och nya forskare som kunde bidra med nya synvinklar. Dessutom var det viktigt för oss att ha med forskare från flera nationer.
Det resulterade så småningom i ett författarlag verksamt i inte bara Sverige och Finland utan också Norge och Ryssland.
I Fredens konsekvenser koncentreras diskussionen kring några nyckelteman; sociala förändringar, ekonomi, kultur och identitet.
Mycket av utrymmet ägnas åt tornedalingarnas och samernas situation.
För samernas del skulle det egentligen dröja ända till 1852 innan gränsdragningen blev verklighet. Innan hade man via den så kallade lappkodicillen kunnat flytta sina renar hur man ville över gränserna.
Men 1852 blev det stopp - något som försvårade rennäringen oerhört i flera länder.
För tornedalingarna började livet förändras redan 1809. De som talade meänkieli på den finska sidan betraktades mest som enbart dialektalt annorlunda, medan de som talade språket på den svenska sidan fick större problem. De var i och med gränsdragningen inte finska, men på grund av sitt språk inte heller svenska.
Den svenska centralmakten var mitt uppe i nationalromantikens era och ville gärna "försvenska" även den tornedalska befolkningen som fick finna sig att räta in sig i ledet.
- Hos många tornedalingar fanns också en stark vilja att bli "lojala svenskar", berättar Elenius.
Viljan att införliva tornedalingarna i den "svenska kulturen" fanns även i Norrbotten.
- Men det fanns förstås en annan vana här uppe av att umgås med finsktalande, säger Elenius.
Dessutom fanns det många som hade andra åsikter. Högerpartierna var starkt pådrivande inom skolsystemet där finska inte fick talas, men både liberala partier och socialdemokrater uttryckte en önskan om att låta var och en behålla sin kulturella identitet.
De kulturella och språkliga påtryckningar Tornedalen utsattes för har lämnat öppna sår, ända till dags dato, menar Elenius.
Den sjudande handelsarenan längs gränsälven hade plötsligt blivit en stängd zon.
Norge och Sverige utvecklade både en anglomani och russofobi i och med att den ryska gränsen plötsligt tycktes rycka allt närmre och Finland, som ju tvångslierats med "fienden", blev ett område man gärna höll sig ifrån.
- Det blev en slags kulturell isolering mellan Sverige och Finland, vilket är oerhört synd. Svenskarna fick gå miste om mycket bra i den finländska kulturen i och med att Sverige såg sig som "överlägset" och lite av en storebror, säger Elenius.
Men han menar också att saken ser helt annorlunda ut i dag, när gränsen håller på att suddas ut i och med samarbeten och inte minst den ökande shoppingturismen som lockar både konsumenter och företag till Tornedalen.
- Jag tänker också tillbaka på hur det såg ut strax innan kriget bröt ut, när Sverige och Finland var förenat. Då hade man planer på att Norrbotten skulle sträcka sig över hela övre delen av Bottenviken och Torneå var tänkt att bli residensstad. I dag håller Torneå på att erövra sin gamla plats när man ser hur de svenska och finska kommunerna samarbetar. Det är som att återvända till 1809, säger Elenius.
Så jobbar vi med nyheter