Konstnären är ingen ung stjärna inom samtidskonsten. Hon föddes 1929 och hade sin första separatutställning redan 1954 hemma i Japan. 1957 emigrerade hon till USA och kom där att bli en av pionjärerna inom det som kom att kallas popkonsten. Hon ställde 1962 ut med Andy Warhol och Claes Oldenburg i New York. Kusamas del hade titeln ”Accumulation Sculptures” och bestod av en soffa och stol fyllda av fallosliknande tygformer.
Fallosarna finns där också i 2016 års retrospektiva utställning på Moderna museet. I jättelika mängder. De rinner ut från konstverk nerpå golvet, finns som utväxter på en naken kvinnokropp, eller som det mest humoristiska: högklackade pumps fyllda med fallosar och som bestiger en stege. Det maskulina i ett kvinnligt attribut.
Textilfallosarna är mera antydda är övertydliga, men det typiska för Yayoi Kusama är prickarna och näten. De är oändliga, oräkneliga. Under åren i USA iscensatte hon politisk performance och orgier där hon målade deltagarnas nakna kroppar med prickar. Det får vi se på fotografier från den tiden.
Hennes målningar med nätliknande motiv fyller stora väggytor och ger prov på den ändlösa upprepningen. En oändlig mängd halvcirklar som kräver närkontakt för att upptäckas och ger nästan en känsla av yrsel.
Prickarna och näten går tillbaka på Kusamas psykiska hälsotillstånd. Redan i barndomen fick hon en psykisk åkomma som gav perioder av extrem rädsla, ångest och hallucinationer. Hon har själv beskrivit att det hon skapat med prickar och nät är ett försök att återge det hon upplever under sjukdomsperioderna.
Under ungdomsåren i Japan gör hon målningar som vittnar om tungsinne. Färgerna är dova. Efter emigrationen till USA byter hon uttryck, blir en färgsprakande konstnär, tydlig och rättfram.
Kusama återvänder till Japan 1973 och drabbas fyra år senare av återkommande panikattacker och hallucinationer. Hennes psykiska tillstånd är så illa att hon väljer att permanent flytta in på ett privat psykiatriskt sjukhus. Där bor hon sedan dess, men är fortfarande en verksam konstnär och mera efterfrågad än någonsin.
Nu är inte hela utställningen en inblick i en sjuk människas liv. Kusama är så mångsidig och så lekfull och använder så många konstformer. Förutom bilder, rumsliga installationer och skulpturer, också video-installationer. Sedan finns hon ofta där själv, som vaxfigur, mitt i konstverket. Till mångsidigheten ska också läggas författandet. Utställningskatalogen innehåller ett antal dikter av henne. Och så filmskapandet och modeskapandet. Hon är i det närmaste gränslös.
Det har åter blivit fritt inträde på de statliga museerna, men det gäller inte denna utställning. Den är ett undantag. Det är synd, för det är en utställning som når fram till alla. Den är helt enkelt något alldeles extra. Passa på om vägarna går förbi Stockholm denna sommar.↔Jan Bergsten