Det finns sÀkert flera sÀtt att dela in fotoböcker. Grovt sett finns de estetiskt vackra och de genuint berÀttade och angelÀgna. Fotografen Thord Nilsson har gjort en bok som jag rÀknar till de senare.
I NÀr man inte finns fÄr vi följa Sonja Rantatalo, Kalix, i livet. Hon har en vardag som skiljer sig markant frÄn de flesta av oss.
Sonja har drabbats av amnesi, minnesförlust. Hon fĂ„r hjĂ€lp i vardagen av en led-sagare. Dessutom litar hon pĂ„ sin stĂ€ndiga följeslagare, dagboken. Eller som hon kallar den svarta dagboken â âmitt huvudâ.
âNĂ„gonstans har jag minne. NĂ€r jag kan sticka och virka. Men varför har jag inget minne av julen som var, att barnen hĂ€lsat pĂ„. Allt jag har gjort under alla dessa Ă„r.â
Det Ă€r som om Sonja varje dag bygger ett korthus som rasar ihop. NĂ€sta dag â ett nytt bygge.
Sonja drabbades av minnesförlust nÀr hon var 29 Är. Hon hade tvÄ smÄ döttrar, studerade till sjuksköterska och var pÄ gÄng i livet.
Men dÄ hÀnde det.
Minnet försvann.
Helheten blev fragment.
âInte kommer jag ihĂ„g vilket Ă„r min far gick bort, men varför minns mitt minne att min syster lutar sig mot min axel för att söka tröst hos mig?â
Thord Nilsson har följt Sonja under en lÄng tid. Det mÀrks att han kommit henne nÀra, att han fÄtt hennes förtroende. Det finns inget spekulativt i bilderna. Bara en medmÀnsklig dokumentation.
Thord har varit fotograf under mĂ„nga Ă„r och kan hantverket. En skrivarkurs gav mersmak och öppnade möjligheten att bĂ„de fotografera och skriva. Sagt och gjort. NĂ€r man inte finns Ă€r en genomarbetad bok. Kompositionen Ââ egna texter, utdrag ur Sonjas dagböcker, brev och fotografier â hjĂ€lper lĂ€saren framĂ„t.
âJag fĂ„r inget grepp om samhĂ€llet, snart Ă€r trettio Ă„r borta ur livet.â
Thord Nilsson ger oss en mÀrklig historia, angelÀgen att berÀtta. Allt berÀttat i svartvitt förutom omslaget.
Peo Rask