Haparanda, jag vill inte att du ska ursäkta dig för sådant som du inte kan
lastas för och som inte är några problem. Din plats på jorden,
till exempel: 65,7 °N, 24,2°Ö.
Eller din tidszon: CET (UTC +1).
Inte heller behöver du utgå från att du är historiens fånge
eller att andra platser har mer själ än vad du har.
Tänk om Euron blivit din enda valuta?
Men när jag kommer hit, efter så många dagar i Norrland
att också myggen börjat bli mina vänner, minns jag min starka barndomstro.
Du var Norrland.
Du var alla norrlänningars huvudstad,
tecknet på att det fanns sagors verklighet.
Du bara var så mycket, Haparanda, att jag en dag måste resa.
När jag tittade på kartan och la fingret på dig strömmade exotismens
sameland mot mig - jag blev en same, en indian, en inuit,
en ursprungligare människa som talade med björnar och som simmade i älvar.
Jag blev ett stycke natur som älskade att se hur jag kunde överleva
i dina stadsrättigheter från 1842.
Så glad var jag i dig, Haparanda. Jag trodde på allvar att du fanns så, Haparanda.
Men när jag nu går på dina gator vet jag inte om jag vill minnas mer.
Är jag alls i Norrbotten?
Hur kunde jag drömma så om dig, Haparanda?
Jag som vill vara en obotlig romantiker känner verkligheten krypa in under
skinnet. Likt mammons otäcka stålblickar glöder kommersen
gata upp och gata ner: IKEA (ja, kör för det då, världens mest internationella IKEA),
Ikano, Gräns Grill Pizza, House Of Gourmet, International Meeting Place,
Snusgrossen, Dressman, Shoppen. Massor med mer shoppingyta planeras ...
Och din kyrka påminner mer om ett Domusvaruhus än om ett andligt
gudshus. Haparanda/Tornio (usch ja: Euro City!) - vad mer än kommers
vill du möjliggöra?
Var finner jag din verkliga själ?
Du, Haparanda, som betydde så mycket för min barndom?
Jag kan inte ge upp, inte nu när jag äntligen fått komma till dig, Haparanda.
Min barndom måste betyda något, min obotliga romantik vill inte botas
hur hård verkligheten än är.
Jag går till Stadshuset - ja, Sara Edström, jag älskar din staty -
och bemöts vänligt av en receptionist.
Min fråga förstår hon inte - hon utgår från att jag talar tyska.
Min skånska ställer alltid till det utanför Skåne.
Ursäkta, stammar jag, kan jag beställa några exemplar av Haparandas själ?
På utsökt tyska svarar receptionisten snällt att jag måste tacka på samma språk.
Auf wiedersehen, säger jag hövligt innan jag går.
Men biblioteket då?
Där finns alltid kulturmänniskor. Där finns till exempel Kenneth Mikko.
Hur bemöter du honom, Haparanda?
Han förstår till och med min skånska.
Äntligen har jag hamnat rätt. Jag beställer några exemplar av Haparandas själ,
på grov skånska, och får till svar: www.barentsculture.com
Kära läsare, missa inte att undersöka svaret.
Här återfår jag delar av min barndomstro.
Här, på nätet, skulle också Nils Holgersson kunna landa idag med sin gås.
Och Selma bli glad.
För jag blir lycklig när du, Haparanda, och dina omgivande trakter,
bemöts med en annan respekt än den som synliggörs
i din så kallade utveckling.
Kommersen får motstånd, varje artikel andas
såväl hopp om bättre tider som en tro på kulturens kraft.
Jag får hjälp att hitta dina ursprungskvarter, dina sevärdheter, din själ,
din själ, Haparanda.
Jag är återigen den lille pojken som tittar på kartan
och drömmer om platser där sagor utgör verkligheten och norrlänningar
får vara sig själva.
På nätet, Haparanda, på nätet hittar jag slutligen det jag drömde om att få se
i verkligheten, på dina gator och torg, längs ditt vatten
och under din oändligt stora, blå himmel.
På nätet, Haparanda, delar av din själ, din vackraste renaste själ.