Sedan februari, då det kom ut att det finns en outgiven uppföljare till Dödssynden (To kill a mockingbird), har det kokat av frågor i den litterära kitteln.
Vad är det för manus? Ställ ut en väktare (Go set a watchman) är i princip en komplett roman som Harper Lee skrev före debuten, men handlingen utspelas 20 år efter Dödssynden. För det andra: Är det verkligen möjligt att 89-årigeHarper Lee, som tillhört den mytomspunna författarskara som stått emot alla påtryckningar att ge ut fler böcker, gjort en helomvändning?
I Alabama har man undersökt misstänkt utnyttjande av äldre. Resultatet: Harper Lee är medveten om vad som försiggår.
Dag Hedman, professor i litteraturvetenskap på Göteborgs Universitet, är tillbakalutat road av allt ståhej och menar att allt som kittlar och göder de förlustdrabbade förlagen ingår i spelet.
– Här finns pengar att göra! Harper Lees ”enäggssverk” blev en världssuccé. Det är ungefär som om man skulle hitta någonting av Margaret Mitchell som skrev Borta med vinden. Om romanen är bra är sekundärt. Är det dåligt – vem bryr sig?
Men för forskarvärlden är släppet rena julafton.
– Allt som kan ge mer underlag till att bedömda Harper Lee som författare är högintressant: vi kan leta likheter och olikheter, och se hur omvandlingsnumret gått till.
Och visst finns det manuskript som inte varit avsedda för publicering som ritat om den litterära kartan.
Kafka är det klassiska exemplet. Om han själv fått bestämma hade hans litterära kvarlåtenskap förstörts och Kafka blivit en obskyr figur i marginalen, om ens det.
– Det allra tidigaste exemplet är Platons dialoger, där Sokrates hela tiden är hjälten. Sokrates själv lämnade så vitt vi vet ingenting efter sig. Men ingen hade vetat ett smack om honom om det inte varit för Platon.(TT)