Guud, va fint det blev! Utropar den snaggade medelålderskvinnan, antingen framför frisörspegeln eller i TV:s gör-om-mig-program.
Och vad ska man annars säga när ens hårtestar ligger på golvet och man kommer att behöva ett okänt antal frisyrprodukter för att hålla piggsvins-testarna på plats.
Inom gör-om-mig-kretsarna, och även inom frisörernas domäner, så gillar man den ”lättskötta frisyren” för medelålders kvinnor. I praktiska termer betyder det att klippa bort så mycket man kan utan att svålen tittar fram, i bästa och ibland sämsta fall, färga vissa partier av det återstående håret, och sedan presentera kunden med resultatet. Vad ska den stackars kvinnan säga? Ge mig tillbaks mitt hår?
Denna så kallade styling pågår alltmedan stylisterna själva står där i svarta kläder och plattat hår på utväxt. De rycker och sliter i testarna på gör-om-mig-offret, men gud nåde den som rör deras extensions.
Var är då den allt omfamnande solidariteten ”systrar” emellan? Eller har inte frisörerna och stylisterna läst det feministiska manifestet?
Inom kvinnliga grupper finns det en hierarki och maktordning som inte står de manliga efter. Mitt exempel här handlar om över- och underordning bland kvinnliga ålders- och maktgrupper. Frisyrer må te sig trivialt. Men man behöver bara skrapa lite på ytan av andra kvinnligt dominerade sociala sammanhang för att se samma mönster.
Den kvinnliga chefen får ett barnbarn och bifogar en bild på underverket. ”Alla” i mejlutskicket gratulerar henne. Någon längre ner i hierarkin får också ett barnbarn. Tulpanerna uteblir. Den kvinnliga chefen fyller jämnt. Alla skramlar ihop till en present. Någon längre ner i hierarkin blir inte ens uppmärksammad på sin 50-årsdag, särskilt om man inte haft en fast anställning i organisationen. Grejen är att personerna längre ner i rangordningen förväntas prisa den överordnade. Några underordnade har inte fattat det, utan skickar också ut mejl på sitt nya barnbarn. Utan resultat. Jo, kanske från någon som har än lägre rang.
I kvinnovärlden råder en strikt hackordning som absolut inte står männens efter utan kanske till och med överträffar den. Utfrysning och marginalisering hör till de härskartekniker de dominerande skikten av kvinnor, i sin egen sfär, använder. Man ser det i omsorgen, i affärslivet, och i privatlivet. En kvinnlig chef kan vara det bästa som hänt en, men också ens värsta mardröm.
Därför är det så svårt för mig att kalla mig ”feminist”. Graden av feminism handlar om på vilket pinnhål i den kvinnliga hierarkin personen befinner sig, och huruvida man är inkluderad eller inte på den nivån. Definitionerna av feminism är lika många som de olika grupperingarna eller pinnhålen av kvinnlig positionering. Någon solidaritet grundad på kvinnligt kön finns det dock inte, enligt min mening.