Hade det inte varit för att Jenny Petrina Stenqvist (1901–1996) vägrat rea sina hattar, skulle det inte ha varit något hattmuseum i Glommersträsk. Jenny utbildade sig till modist och körsnär i Umeå. Återvände till Glommersträsk och öppnade en butik 1927. År 1936 flyttade hon butiken till Landstedtska gården på Storgatan 103. Glommersträsk Modemagasin kom att vara igång till 1966.
Tiden gick och Pia och Mats Klockljung, Stockholm, flyttade in i gården. På vinden fanns en samling hattar. Pia och Mats fick behålla hattarna mot löfte att de skulle stanna i huset. Där någonstans föddes idén om ett hattmuseum.
I juli 2010 öppnades Glommers hattmuseum. I utställningen visas hattar från 1930-, 40-, och 50-talen. Plus ett antal hattar under arbete, Jennys egen symaskin, modeteckningar samt många fotografier.
– Här är det, säger Mats. Det är litet, men ändå så att folk har stannat här upp till 1,5 timme. Under ett år har vi närmare 500 besökare.
Tiden känns som frusen. 1930-, 40- och 50-talens hattmode känns närvarande. Inte som ett nutida vårmode som är glömt när våren äntligen kommit.
De äldsta hattarna är 80 år och aldrig provade. Eftersom all beröring påverkar materialet gäller principen ”se men inte röra”.
Sedan starten har museet även arrangerat hattkurser. I år gick den fjärde av stapeln, ledd av modisten Kerstin Carlefalk, Stockholm.
Hattkurserna leder till avknoppningar. Närmast väntar Hattens dag den 2 augusti. Picknick med hattvänner och annat står på programmet. Och fler kurser är kanske på gång.
– Tänk om vi skulle ha hatt-terapi, säger Mats. Folk som bär hatt är rakare i ryggen.
Trots alla hattar som tillverkats under årens lopp, har modisterna förblivit tämligen anonyma. Yrket är ett av de minst omskrivna hantverken. Troligen för att det var ett kvinnoyrke. Modist, lärare och fotograf var några av de yrken som kvinnor gjorde inträde med på den officiella arbetsmarknaden. Att kvinnor genom historien arbetar är dock ingen nyhet.
En viss renässans för yrket kan spåras i att en yrkesutbildning för modister har startats vid Tillskärarakademin i Göteborg.
Glommers hattmuseum har en samling om 350 hattar (dock inte alla utställda), en imponerande siffra med tanke på att Nordiska museet har 540 hattar.
Till skillnad från många andra museer är hattmuseet mobilt. Om intresse finns på annan ort, kan paret Klockljung enkelt transportera ett urval av hattarna för en mindre utställning.
– Det här är det roligaste vi gjort i våra liv. Känns nästan som en mission, säger Mats som tidigare jobbat som frilansjournalist och förskollärare och får medhåll av Pia som jobbat som utlandstelefonist och pedagog.
Är hatten på väg tillbaka?
– Ja, vi tror det, säger Mats.
– Zinat Pirzadeh var på väg att bli modist, berättar Pia. Hon bor deltid här i byn och stod i valet och kvalet mellan att bli modist eller stå-upp:are.
Liksom larven i sin kokong blir fjäril, blir hatten som klädesplagg med tiden kulturhistoria. Det är Glommers hattmuseum bevis på. Som en hyllning till hatten, måhända herrhatten, får Nils Ferlin avsluta med några rader ur En gammal cylinderhatt.
För rammel och skrammel och skådespel / och för allt som vi hör och vi ser / lyfter jag hatten för hattens del / och inte för min eller er
Eller om detta stått på sportsidorna: Hatt vs Keps= 1–0.
Peo Rask